Under en samling på förskolan pratar Annalisa och hennes kompisar om skräp. Hon börjar fundera på hur det ser ut i naturen, på plaster i havet och mat som slängs i onödan. Det finns så mycket fint och bra i naturen! En kväll gömmer sig en skräpmonster under Annalisas säng. Först gör det henne rädd, men kanske kan hon göra något åt det.
De som är barn idag växer upp i följderna av tidigare och nuvarande vuxengenerationers oförsiktigheter och resursslöseri. Det är hemskt att barn ska känna obehag inför jordens förändringar, men samtidigt vet jag att det finns mycket hopp och en längtan efter att hjälpa jorden. När jag jobbade på förskola ville ett gäng av barnen ofta gå ut på skattjakt: de ville plocka skräp i dikena och berättade gärna om allt de samlat ihop. Vilka hjältar!
Annalisa och skräpmonstret tar upp både ångesten och längtan efter att hjälpa. Den skapar medvetenhet och inspirerar till att se allt det fina i naturen och vilja bevara det. Det är lätt att känna att det är kört, att det inte går att rädda vår planet, men med små medel kan vi tillsammans hindra miljöförändringar och underlätta för naturens liv.
Texten och bilderna bjuder in läsaren/lyssnaren med frågor om sådant som händer och faktafrågor. Vi kan hjälpa till att leta skräp och klura vidare på sådant vi hört om miljön. Jag uppskattar att det finns en barnbok som tar miljön på allvar, hoppas den här boken sprids till många förskolor och skolor.
Första meningen: Det här är Annalisa.
Antal sidor: 28
Förlag: Idus förlag, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar