Jag hatar kaniner och blommor och barn

text av Per Nilsson, illustrationer av Lisen Adbåge. Recensionsexemplar från förlaget.

En bitter och sur hund går på promenad. Han gillar inte mycket av det han ser. Inte barn eller katter eller blommor. Fjärilar smakar bara papper. Man han gillar havet. Och Tage. Tage tycker han riktigt mycket om!

Jag måste börja med att prata om det här med hat, för det gör den här boken. Redan när jag läste titeln fick jag en klump i magen och undrade hur förlaget kan publicera en färgglad bilderbok med ordet hat i titeln. I texten nämns ordet sedan 4 gånger när den berättande huden visar vad hen hatar. Men egentligen tror jag inte det handlar om hat, utan om att ogilla. Alternativt att hunden har en dålig dag. Så varför använda ordet hat? Världen behöver inte mer hat, barn behöver inte höra det ordet mer än vad de redan gör genom nyheter och samhället. När ordet används så konsekvent i en barnbok normaliseras det, och hat borde vara det sista vi normaliserar! Hur gick det här genom korrekturen? Det gör mig ledsen.

Men, motsatsordet älskar finns med 9 gånger, vilket ju faktiskt är dubbel så många. Detta kommer dock när jag redan hunnit få en dålig känsla. Dessutom följs det aldrig av något utropstecken, så jag vet inte hur jag ska tolka det. Är berättaren ironisk?

Skogen och havet älskar jag.
Sommaren älskar jag och vintern.
Hurra för sommaren. Hurra för vintern.
Hurra för gula fläckar i snön.

Ett "hurra" måste väl följas av ett utropstecken för att vara glatt? Även om det finns många positiva ord i texten får jag ingen positiv känsla av dem. Istället får jag ont i magen av allt hat och den bistra stämningen. Hur ska jag läsa det när jag läser det högt? Ska jag ha kärlek eller ironi i rösten? När jag läste tyst för mig själv tolkade jag det mest som ironi, vilket tråkigt, för det finns ju trots allt mycket berättaren säger att hen gillar. Det är viktigt att lära barn att de inte behöver gilla allt, men jag tycker det är bättre att lära dem att de då ogillar de sakerna, inte hatar...

Bokens räddning är att flera av bilderna har härliga färger, är glada och roliga. Även här finns dock mörkare sidor, men mest som detaljer i en bättre helhet. Tyvärr räddar det inte boken, utan den får ett lågt betyg från mig.

Första meningen: Vi ska gå ut.
Antal sidor: 32
Förlag:  Rabén & Sjögren, 2018