av Kjersti Annesdatter SkomsvoldJag har berättat för dig om hur din pappa och jag blev tillsammans, och det är som du förstår ingen solskenshistoria, ingen historia jag hade velat berätta för dig, det är motsatsen till vad jag hade velat berätta, men lyckligtvis är det inte bara solskenshistorier som slutar bra. sida 120
En mamma berättar för ett du - hennes nyfödda dotter. Det är en blandning av en förälders rädsla för att något ont ska hända hens barn, förundran över ett nytt liv och hur det påverkar allt. Samtidigt är det en tillbakablick och berättelse om två konstnärliga personer som går om varandra för att finna sig själva innan de vet vad de letar efter. En berättelse om att mötas och leta efter en säkerhet som kanske aldrig kan finnas. Men det kan fungera ändå.
Barnet är en vindlande historia med ett poetisk språk som tar läsaren bortom orden. Det finns många malande tankar mellan raderna och mycket igenkänning för de som har barn, funderar på att försöka skaffa barn eller vill läsa om en strulig resa till ett vi. Trots att boken är rätt tunn tog det ett tag för mig att läsa den. Det finns mycket att tänka på och eftersom berättaren har en långsam, fundersam ton föll jag in i hennes tankesätt. Läsflowet hade underlättats om författaren tagit bort en fjärdedel av alla kommatecken. Annars tycker jag att Barnet är en fin bok som passar bra till exempel mellan ett gäng tegelstenar eller när du behöver något kortare för att komma ur en lässvacka.
Första meningen: Det var ett nytt år, en ny början, och utanför föll årets första regn.
Antal sidor: 122
Förlag: [norra], 2019
Originaltitel: Barnet, 2018
Översättare: Ylva Hellerud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar