Det har gått tre år sedan Lina försvann men Lelle har inte slutat leta efter henne. Under de ljusa sommarnätterna kör han omkring på Silvervägen och in på varenda avstickande skogsstig från vägen. Saknaden och frustrationen håller på att äta upp honom inifrån. Meja och hennes mamma flyttar till Glimmerträsk och hon är precis lika gammal som Lina var när hon försvann. Meja hittar snabbt ett nytt sammanhang där hon verkar kunna få vad hon alltid saknat. På något sätt knyts hon dock ihop med Lelle och ännu en försvunnen flicka.
Jag har insett att Malin via sin bokblogg är bra på att avgöra om böcker är för läskiga för mig att läsa. Vi verkar ha ungefär samma tankar kring vilka spänningsböcker vi vill läsa. Silvervägen är en av de böcker hon "godkänt", annars skulle jag nog inte vågat ta upp den.
Boken börjar ganska lågmält även om det gömmer sig mycket frustration och ilska som skrämmande verkar kunna ta över när som helst. Mörkret krockar med Norrlands evigt ljusa sommardagar, kanske som ett hån mot saknaden som inte verkar ha något slut. Jag läste boken ganska snabbt men kände mig ändå otålig under första halvan. Det fanns en underliggande spänning men den dränktes mycket av Lelles eviga bilkörande. Samtidigt känner jag för Meja, den snabbt uppblossande tonårsförälskelse och en försiktig men ändå stormande längtan efter att slå sig fri. Sedan kommer andra halvan och spänningen trappas upp. Jag inser i efterhand att det var mer spännande än jag först trodde. Det finns dolda sanningar som kryper mellan berättelsens sidor och jag vet inte riktigt vad jag ska förväntar mig, även om jag anar utgången och börjar lägga ihop pusselbitarna.
Jag kommer sällan ihåg att fokusera på miljöbeskrivningar och detaljer när jag läser. Kanske läser jag för snabbt? Jacksons språk fångade mig dock flera gånger. Ibland ger hon noga iakttagna detaljer som månar om karaktärerna. Jag hade gärna lärt känna fler karaktärer djupare. Första delen är som skrivet lite långsam men den hade kunnat ha mer fokus på de vi möter. Jag är inte helt överväldigad och vet inte om Silvervägen kan knipa priset som Årets bästa bok (även om den korats till Årets bästa kriminalroman enligt Svenska deckarakademin). Däremot har Jackson gjort en skicklig debut som jag jag tror att jag gillar mer i efterhand än under läsningens gång (de sista 50-80 sidorna var däremot riktigt spännande). Det ska bli spännande att se vad hon tar sig an härnäst och om någon frågar kommer jag nog ändå rekommendera boken.
Första meningen: Ljuset.
Antal sidor: 296
Förlag: Albert Bonnier förlag/Månpocket, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar