14 maj 2019

Regnvakt

av Tatiana de Rosnay

Efter flera års planering ska familjen Malegard återförenas i Paris. Bara föräldrarna och de vuxna barnen får vara med när pappans 70-årsdag ska firas. Inga respektive eller barn. Kanske just för att det är de som stått i vägen för en återförening. Här finns ansträngda relationer, godhjärtade försök och ett regnoväder som aldrig tycks vilja lämna staden. I takt med att Seins vatten stiger drabbar kriser familjen och tar dem ut på ännu djupare vatten.

Efter att ha läst Sarahs nyckel och gillat den vill jag läsa mer av författaren. Det var researchen, noggrannheten och språket i den som lockade mig att plocka upp Regnvakt. Till min besvikelse. Noggrannheten och researchen kring en översvämning i Paris är exakt men jag tycker boken är seg. Jag trodde den skulle behandla någon form av uppgörelse i familjen, ett antal stora samtal som täcker årtionden av hemligheter och tystnader. Men det plockas ned, dröjer och gnistrar bara till vid några enstaka sena tillfällen. Det finns en del hemligheter och svåra händelser som är intressanta att läsa om i kombination med psykologisk spänning och olika personligheter. Visst finns något intressant i en samhällskris som beror på klimatet. Men jag tycker det är segt. Jag hade förväntat mig mer.

När jag tänker tillbaka på Sarahs nyckel är det mycket möjligt att långsamheten fanns även där. Den drivs förmodligen fram av noggrannheten och researchen, men jag föredrar det i ett snabbare tempo. Jag har blivit "bättre" på att lägga ifrån mig böcker jag inte gillar men den här fortsatte jag läsa. Jag trodde den skulle bli bättre, vill gärna gilla det mer, men jag är tveksam till att plocka upp mer av de Rosnay.

Första meningen: Jag börjar med trädet. 
Antal sidor: 302
Förlag: Sekwa, 2018
Originaltitel: Sentinelle de la pluie (The Rain Watcher), 2018
Översättare: Linda Skugge

2 kommentarer:

  1. Jag förstår inte att du slösar bort energi på om översvämmningen i paris existerat i verkligheten. Det är ju en så fascinerande bok, omöjlig att lägga ifrån sig, bara att ta in och njuta av. Det är ju inte en dokumentär. Jag har läst den 2 ggr och sedan hört den som ljudbok uppläst av A Ekborg, en underbar stund.

    SvaraRadera
  2. Jag fokuserade aldrig på om översvämningen existerat eller inte och förväntade mig heller igen dokumentär. Smaken är ju olika, roligt att du gillade den!

    SvaraRadera