Den långa resan

text av Sofia Hedman och illustrationer av Emelie Gårdeler.
Recensionsexemplar från förlaget.

Vandra säger att hen ska ge sig ut på en resa. Vandra och Undra ha varit med om många äventyr tillsammans på många olika platser. Nu ska Vandra göra en sista resa och Undra kan inte följa med. Det är dags att släppa taget och ta farväl.

Jag valde den här boken för att framsidan är så otroligt vacker illustrerad. Om handlingen visste jag nästan ingenting. När jag läste boken hade jag mest fokus på illustrationerna för att de trollband mig med sina fina, mjuka drag, sin fantasi och kärlek. De förmedlar så mycket omsorg och känslorna mellan Vandra och Undra.

Vandra veta något som inte Undra har förstått än. Vandra vet att hens liv snart är slut och att det är dags att säga farväl. Vi möter en blandning av oförståelse och förnekelse i Undra. Det är svårt att släppa taget, att acceptera att självklarheter kommer hamna i obalans och leda till en ny verklighet som kan kännas främmande. Texten är poetisk och anpassar sig väl till illustrationerna - den finner sin plats och kompletterar bra.

Jag funderade kring att ordet "död" aldrig skrivs ut. Läsaren får själv dra den slutsatsen. Ibland kan jag tycka att det är skönt att få de bekräftat, att få säga ordet "död" för att på något sätt göra det mer självklart och som en del i sorgeprocessen. Att det inte nämns i boken kan däremot öppna för funderingar hos läsaren/tittaren. Vad händer egentligen med Vandra? Har läsaren/tittaren varit med om något liknande?

Den långa resan är en otroligt vackert illustrerad bilderbok om livets härliga minnen, om sorgen och det svåra i att acceptera och förstå ett farväl. Riktigt fint gjort!

Första meningen: Ute lyste solen.
Antal sidor: 32
Förlag: Speja förlag, 2019