Katharina lever mitt i ett vardagskaos med sjuttonårige Alex och elvaåriga Helli som ställer till det för sig så ofta att Katharina gett upp hoppet om att kunna ta upp sina studier igen. Hennes man Costas veckopendlar till Berlin och meddelar att han måste vara med på en firmafest den här fredagen. Fast de bråkar ju ändå alltid när han är hemma. Katharina bär på en hemlighet och snart kanske allt är över, men vem ska då ta hand om allt kaos?
Det var delade åsikter när vi diskuterade den här boken på bokträffen i Jönköping i slutet av augusti. Jag tillhörde dem som inte förstår tjusningen med denna bok. Den tilltalar mig inte och jag har svårt att ta till mig Katharina. Jag blir nervös på hennes obeslutsamhet, på att hon säger ja (eller inte säger nej) trots att hon verkligen inte orkar ta på sig en sak till. Till viss del kan problematiken kring hur vardagspusslet ska läggas ge igenkänning, men jag tycker boken är för rörig. Jag tilltalas inte av att allt sker i ett svep under en dag och utan kapitelindelning.
De som tyckte om boken i bokcirkeln kunde känna igen sig i att det kan bli "tio världskrig innan frukost" en vanlig dag och tyckte det var fint beskrivet. Kanske passar boken bättre för föräldrar, eller så har de nog av sitt eget kaos och vill inte läsa om ännu mer, som en annan bokcirkeldeltagare sa.
Första meningen: Jag vill inte dö, och jag vill inte gå in genom den här dörren heller.
Antal sidor: 267
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2019
Originaltitel: Sieh mich, 2017
Översättare: Sofia Lindelöf
hihi, läser den också, visst kunde jag känna igen sig :)
SvaraRadera