Bri älskar att rappa och det är genom det hon kan utmana fördomar och ge en bild av hur det egentligen är i området där hon bor. Rasismen, orättvisorna, fördomarna. Men de som lyssnar på henne hör något helt annat och låten som var så briljant får en helt annan betydelse. Bri framställs som en arg, beväpnad, svart tjej från ghettot, någon hennes pappas manager gärna vill att hon ska spela. Men vad vill Bri själv? Hur långt är hon beredd att gå för att rädda familjen?
Så fort jag såg författarens namn visste jag att det här var en läsvärd bok. Efter debuten The Hate U Give ville jag läsa mer av Angie Thomas och hon gjorde mig inte besviken! Språket är vasst och genomtänkt. Det skruvas till lite extra eftersom det här är en "hommage till hip hop", en kärleksförklaring till ordet och vad det kan göra och betyda för olika människor. Jag gillar det! Dessutom fick Thomas mig att känna något jag inte känt förut - lust att rappa. Eller i alla fall gå in i en text och vässa orden tills de säger precis det jag vill.
Persongalleriet är en annan styrka med Thomas bok. Mamma Jay och brorsan Trey, moster Pooh och de som tillsammans med Bri bildar "den oheliga treenigheten": Malik och Sonny. Det finns fler personer som är intressanta och jag njuter av att lära känna dem. De är komplexa med intressanta karaktärsdrag blandat med fel och brister. Trovärdigt och intressant.
Min tur nu utspelar sig strax efter The Hate U Give. Vi är tillbaka i samma kvarter, de två gängen är närvarande och Bri funderar kring en del av det som hände i första boken, men huvudpersonen Starr nämns aldrig vid namn och böckerna är helt fristående. Det känns som en helt tillräcklig, men samtidigt intressant, koppling mellan böckerna. Det intressanta ligger i samhället och verkligheten som ligger så långt i från mitt. Bri möter en totalt ogrundad rasism (okej, det är väl all rasism) som är så frustrerande att jag ville kasta boken ifrån mig ibland. Orättvisan, ensamheten, skräcken, frustrationen. Det är nyttigt att läsa, att ta del av berättelser från människor som inte lever i ett skyddande, vitt skal som jag. En av Thomas styrkor är att hon delar detta på ett trovärdigt sätt vilket öppnar ögonen för samhällsproblem som finns även i Sverige.
Något jag fascinerades över är att författaren vågar göra det riktigt svårt för sina karaktärer. Det hände att jag tänkte "sådär taskig kan hon inte vara mot karaktärerna, nu kan det inte bli värre", men det kunde det. I efterhand är jag tacksam för att Thomas vred det ett varv extra, visade ännu djupare på karaktärers totala fokus på en del av problemet med konsekvenstänket långt ned i ryggsäcken.
Om ni inte läst The Hate U Give (som finns på svenska under samma namn) rekommenderar jag er att läsa den först. Angie Thomas har skrivit två riktigt bra böcker som verkligen bundit mig till sig, gjort mig till en av karaktärerna och vägrat släppa mig när jag pausat boken. Jag har levt i Min tur nu och känner mig lite tom (på ett ensamt sätt) efteråt. Thomas är riktigt skicklig och med en sådan här bra andrabok hoppas jag hon skriver mer!
Första meningen: Jag kanske måste krossa nån ikväll.
Antal sidor: 433
Förlag: Natur & kultur, 2019
Originaltitel: On the Come Up, 2019
Översättare: Nicklas Darke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar