Anna och Linda växer upp på varsin sida om en vägg på en gård. De delar livet och allt om varandra tills något plötsligt går sönder. Många år senare är mycket osagt och Yrsa kör omkring i landet utan mål.
Det här är en berättelse i tre delar: barndomen, Lindas liv några år senare och Annas vindlande bilfärder. Språket är poetiskt och texten i de korta kapitlen kommer i en enda andning. Det kan vara lite svårt att komma in i texten som inte särskiljer på repliker och berättande och som helt har glömt frågetecken, men efter ett tag uppskattar jag det och slukas lätt av texten. Det finns mycket som inte sägs och en hel del läsaren får klura på själv. Även om jag inte brukar uppskatta denna berättarstil - och inte ger Friläge toppbetyg - så finns det något som tar tag i mig och fick mig att längta tillbaka till läsningen när jag la ifrån mig boken. En bra debut från Keysendal. Det ska bli spännande att se hur författarskapet utvecklas.
Första meningen: Motorljudet är en vaggvisa.
Antal sidor: 223
Förlag: Brombergs, 2019
Tack för varningen om språket. Poetisk språk, en enda mening, inga tydliga repliker - precis sådant som jag har sjukt svårt för. Lämnar nog tillbaka denna oläst till biblioteket. :)
SvaraRaderaHon är bra på att sätta punkt, men det andra kanske inte passar dig då.
Radera