Del två i novellen!

Här kommer andra delen i min novell, trevlig läsning! :)

Den blå hunden (del 2 av 3)
Men nu följde jag alltså efter dem; en grupp på sju killar och två tjejer. De gick bort till träden jag flytt till första gången, för att röka. Där kunde ingen se dem, och inte för att någon skulle bry sig om det om de såg, lärarna skulle bara nämna det snabbt på ett klassråd. En kille tryckte ner mig på en av bänkarna mellan träden och satte sig bredvid
”Ska du ha?” Sa killen, och tryckte in en glödande cigarett i min mun. Jag hostade till när jag av ren förskräckelse drog in rök i lungorna, och sedan spottade jag ut den, som av en reflex.
”Vad gör du?! De här var svindyra! Har du några pengar till mig?” Skrek Iskar och drog upp mig från bänken.
”Nej”, sa jag och försökte undvika hans blick.
”Då går vi hem till dig och hämtar det då!”
”Nej”, sa jag igen och kände hur jag började skaka i benen.
”Jo”, sa Iskar och fångade min blick, naglade fast den, och vinkade åt de andra att hänga med. ”Visa nu vart vi ska.” Iskar höll ett hårt tag om mitt hår, men släppte det för att knuffa iväg mig.
Skulle jag gå hem? Skulle jag gå till någon jag inte kände? Någon kunde ju se oss! Var mamma hemma nu? Nej, hon skulle på en konferens med övernattning. Nej, då skulle jag vara ensam hemma enda tills imorgon! Vad skulle jag göra?
”Du går för SAKTA”, skrek Iskar och sparkade mig på högra smalbenet så att jag skulle gå snabbare, men det blev snarare motsatta effekten.
”Där bor jag”, sa jag och pekade när jag efter miljoner tankar slutligen bestämt mig för att gå hem.
”Okej, lyssna nu”, sa Iskar, och alla ställde sig i en ring runt mig. ”Om du smiter nu ligger du illa till, samma sak om du skulle ringa någon. Gå nu in och ta med dig alla pengar du kan hitta, även din morsas och farsas. Sen kommer du ut hit med dem, utan ett ord! ”
Jag nickade stumt och gick genom hålet de hade gjort i ringen, mot min och mammas lägenhet två hus bort. Jag visste att mamma aldrig hade lösa pengar hemma, och jag hade inte särskilt mycket jag heller. Jag tittade i mitt lilla kassaskåp, där låg tre hundra kronor, och i min plånbok låg två hundra till. I en skål i köket låg en femtiolapp till mat. Under tiden jag letade efter pengarna försökte jag hitta på ett bra sätt att smita. Jag kunde inte ringa någon, jag kunde inte stanna kvar på mitt rum, eller gå ut bakvägen. Just det sista alternativet funderade jag på tills jag såg att killarna spritt ut sig över bakgården, medan tjejerna stod på framsidan för att vakta den flyktvägen. När jag insåg att jag inte hade något val tog jag ett djupt andetag och gick ut genom dörren. Snabbt som en grupp vesslor var Iskar och de andra runt mig igen, och de sa till mig att följa med till parken i närheten. Vi gick bort från alla gatlyktor som brukade lysa på kvällarna, bort från dammen och lekplasten, bort från nyfikna blickar.
”Få hit alla stålar nu. Jag hoppas att du inte `missade´ några nu!”
”Nej, det var allt jag kunde hitta”, sa jag och gav honom tre hundra som han stoppade ner i fickan på den svarta skinnjackan han bar, trots att det var varmt ute. Jag tittade på de andra i gruppen, för att försöka läsa ut om jag kunde gå, om jag var fri för denna stund. Det var inte det lättaste, för Iskar ryckte tag i mig igen.
”Du ljuger, du har mer!” Iskar vinkade till med handen, och som de snabba vesslor de var, var de andra på mig, de tog tag i ben och armar, medan Iskar och killen som stoppat in cigaretten i min mun, rensade mina fickor på de resterande tvåhundrafemtio kronorna. Jag försökte skrika, men en av tjejerna tog ett stenhårt grepp över min mun och käke för att hindra mig. Som en avslutning på det hela släppte de ner mig på marken, och cigarettkillen sparkade mig i magen, så att jag tappade andan, föll, och blev liggande på den fuktiga marken i parken. Jag kunde inte låta bli att släppa fram tårarna och snyftningarna innan alla hunnit avlägsna sig. Jag hatade mig själv för att jag visat mina känslor innan de hunnit gå därifrån, och för att det här bara skulle vara början på fortsättningen…

Missa inte sista delen, redan i morgon!