Konsten att kunna leka med ord kan vara väldigt fascinerande. Några författare (som jag kommer på nu) som jag tycker är bra på det är Carlos Ruiz Zafón (författare till bland annat Vindens skugga) och Johanna Nilsson (författare till bland annat Janis den magnifika). Här kommer två citat från två böcker där författarna lekt med orden:
Ur Janis den magnifika av Johanna Nilsson, sida 100: ”...gömma mig i skogen, i en paus, inom en parentes.”
Kommentar: Att gömma sig i en paus eller inom en parentes är förstås bildspråk, men jag tycker att det låter väldigt fint! Ibland vill man bara komma bort, gömma sig i skogen, eller någon annanstans där ingen tittar, för vem skulle titta efter dig i en paus?
Sovay av Celia Rees, sida 332: ”Kanske de anar bilans iskyss mot sina nackar?”
Kommentar: Just det här citatet kommer från en scen då någon ska avrättas. Egentligen är citatet ganska hemskt, men den fantasifulla leken med orden gör det mer intressant att läsa.
Att leka med ord och göra fantasifulla beskrivningar och besjäla ord, är sådant som gör en bok ännu bättre.
Vad tycker du om att leka med ord? Har du förslag på författare som är bra på det?
Jag älskar verkligen sånt! Det tar läsupplevelsen till en helt ny nivå. Önskar att jag kunde det 8D
SvaraRaderaSv:
SvaraRaderaOj, jag tänkte inte på hur det låter om man säger det högt. Vilken tungvrickare (läppvrickare)! :P