Delirium

Delirium av Lauren Oliver
USA, framtid. Kärlek är ett brott, en sjukdom. När Lena fyller 18 år ska hon, tillsammans med många andra artonåringar, genomgå en behandling som ska bota dem från risken att bli smittad av sjukdomen. Tills den dagen måste de hålla sig borta från personer av det motsatta könet, och akta sig för den farliga sjukdomen amor deliria nervosa. Lena längtar efter behandlingen. Den kommer göra allt så mycket bättre. Men så förändras något. Hon börjar se tveksamt på det regeringen säger, om att kärlek är ett brott. Kan man kämpa emot?

En dystopisk romantisk thriller. Kryper det inte lite under huden bara man hör de orden? Jag trodde inte alls att detta var en bok för mig, och en bit in i den var jag skeptisk. Lena tror stenhårt på att kärlek är en sjukdom, något som kommer att bli skönt att bli befriad ifrån. Därför var jag skeptisk, vad ville författaren få in med det "budskapet"? Men ju mer jag läste, desto mer tänkte jag på att kärlek verkligen är något som vi är helt beroende av, något som kanske kan tolkas som en sjukdom ibland, men en sjukdom jag i så fall gärna lever med. Det blev en mycket tänkvärd läsupplevelse.
Trots att boken närmar sig 500 sidor känns den aldrig lång, och slutet är så spännande att jag genast längtar efter uppföljaren i denna trilogi. Jag gillar boken. Vad är det då jag gillar? Framtidsvisionerna, frågan om kärlek är nödvändig, behov och relationer. Vad gillar jag mindre? Lena är kanske inte den mest lysande karaktären, lite för svart och vit, inga gråzooner. Lena kunde väl varit mer handlingskraftig, mindre lättpåverkad.
Överlag är det dock en bok jag rekommenderar!

Första meningen: Det är sextiofyra år sedan presidenten och Konsortiet fastställde att kärlek är en sjukdom, och fyrtiotre år sedan forskarna lyckades framställa ett fungerande botmedel.
Antal sidor: 465
Förlag: Bonnier Carlsen, tack för recex!
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Delirium, översatt av Helena Ridelberg