Julkalenderbloggstafetten, första dagen!

Nu är det äntligen dags att köra igång julkalenderbloggstafetten som pågår ända fram till julafton! Ett schema över hela grejen hittar du här.

I min lucka hittar vi Skärvor av minnen av Laurie Halse Anderson (som jag recenserat här).

Efter att ha rest runt under många år bestämmer Hayleys pappa att de ska flytta tillbaka "sin" stad. Hayley kan för första gången på länge försöka rota sig och skaffa vänner. Men det är svårt, särskilt eftersom Andy behöver mycket hjälp. Han är krigsveteran och plågas nästan ständigt av de hemska krigsminnena och PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). I skolan finns dock Finn som inte kan låta henne vara, utan bryter sig in mellan Hayleys minnen.

Varför väljer jag att skriva om denna bok? Här är några anledningar:

1. Den kan prata om något allvarligt men ändå ge hopp. Boken innehåller mycket svårt (se punkt 2 och 3), och jag levde mig in i boken (se punkt 4) så att jag kände en hel del av det huvudpersonen Hayley kände. Många gånger kändes det tungt och jag hade nära till tårar. Däremot lämnar inte författaren mig med de hopplösa känslorna, utan väver in strimmor av hopp, till exempel det fina i vänskapen som sakta växer fram. Hoppet gjorde det lättare att ta till sig det svåra.

2. Den tar upp ett viktigt ämne, del 1: unga som känner att de måste ta hand om sina föräldrar. De blir allt fler, även om unga inte ska behöva känna så. Det kan handla om alkohol eller psykisk ohälsa eller något annat. En förälder som inte orkar. Ett barn som känner att hen måste hjälpa till extra mycket för att få vardagen att fungera och livet att rulla på. I denna bok tror jag många unga kan känna igen sig.

3. Den tar upp ett viktigt ämne, del 2: PTSD. Detta gäller Hayleys pappa. Läsaren får inblick i hans stress och ångest. Det blir aldrig helt nattsvar, men ändå väldigt djupt berörande.

4. Den talar till mina känslor och berörde mig djupt. Sådant är svårt att förklara närmre. Alla som blivit berörda av en bok någon gång kan gissa vad jag menar. Böcker som talar till mig får en större plats i mitt bokminne. Den här boken har något viktigt och verklighetstroget att berätta.

5. Den handlar om en 18-åring. Och passar därför för de som enligt många "borde ha börjat läsa vuxenlitteratur". (Och även yngre och äldre.) Det är bra, tycker jag. För jag tycker bättre om ungdoms- än vuxenlitteratur (och jag har passerat 18 år).

6. Den ökar min medkänsla och empati. Detta kommer jag skriva om i en annan bloggstafett den 12/12, håll utkik på bloggen!

Jag skulle kunna skriva mycket mer, men detta får räcka för den här dagen. Jag tyckte väldigt mycket om denna bok. Därför vill jag rekommendera den och kora den till en av de bästa böckerna jag läst 2015.






Klockan 17 finns nästa inlägg hos Book Obsession, kika in där!