Våren 2014 startades instagramkontot @svartkvinna, för att uppmärksamma all rasism svarta kvinnor möter i Sverige. Kontot blev snabbt väldigt stort, och tyvärr visade det sig att många kände igen sig i det Fanna Ndow Norrby skrev. Det började det välla in berättelser från kvinnor som varit med om liknande händelser. I denna bok har Fanna samlat många av de berättelser hon fått in, och varvar det med 12 längre texter om den så kallade "vardagsrasismen" (som egentligen är något mycket värre). Bland de 12 finns Amie Bramme Sey, Yodit Girmay, Adam Tensta, Amira Diallo och Tyson Mcvey. De skriver på teman som sexism, jobbet, på stan, kroppen, hudfärg och svart man.
Den här boken är fylld av sanningar. Jag hoppas under hela läsningen att det är påhittade berättelser jag läser, men inser att för många svarta i Sverige är detta vardag. Många möter varje dag hemska påhopp och människor som tror att de kan säga precis vad de tycker och tänker, utan att tänka på att det är människor, precis som de, som står framför dem. Människor som tror att människor från något av alla afrikanska länder är galna vildingar som lever som apor i djungeln och är fulla av parasiter, och är någon form av tjänare/slavar till vita människor. Kanske särskilt när det gäller sex. Så avskyvärt, knäppt och världsfrånvänt!
Låt mig ge ett exempel. Alle Eriksson skriver om hur hon som barn trodde att hon var fel för att hon inte var vit som sina klasskompisar. På en musiklektion skulle alla sjunga varsin låt, och hon väljer en sång från Djungelboken: "Jag vill va´ som du, jag vill se ut som du, gå som du, det vill jag nu, ett djur som jag, det lär sig bra, bli en männsika". Därefter skriver hon:
Där stod jag, på ett scengolv och sjöng att ett djur som jag kunde lära sig bli en människa. För var det inte så min uppväxt hade sett ut, var det inte så min strategi hade sett ut? Att försöka passera som vit så mycket som möjligt, trots att det är helt omöjligt. Vad gör det med en när att ständigt bli utpekad, att ständigt få höra att en är något annat, en avart? Hur djupt sätter det sig innanför den melaninrika huden och alla dess lager? Blir det internaliserade självhatet så stort att en ställer sig framför en i princip helvit klass och sjunger att en vill vara som dem, helt utan djupare reflektion?Jag blir så frustrerad av att läsa boken! Samtidigt är jag glad att Fanna jobbar för att göra svarta kvinnors röster hörda. Rasismen de möter i vardagen är vidrig, och vi måste göra något åt den. Extra viktigt tror jag det är att vita människor står upp mot denna rasism för att försöka förändra samhället. Jag tror denna bok kan vara till stor tröst för många. Den kan skapa igenkänning och nätverk för att visa att en person inte är ensam om att möta all rasism. Det tror jag är superviktigt. Dessutom borde alla som någon gång tänkt något rasistiskt om svarta människor läsa denna bok. Särskilt de. För det här måste få en förändring.
Första meningen: Att existera som svart kvinna i Sverige resulterar inte sällan i sexualiserande, exotifierande och rasistiska utageranden från omgivningen.
Antal sidor: 211
Förlag: Natur & kultur
Utgivningsår: 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar