av Jenny Berggren
I sin självbiografi berättar Jenny Berggren om sin tid som frontfigur och sångare i popbandet Ace of Base. De slog igenom på 90-talet, och efter det följde hektiska år med resor och fans över hela världen, topplacerade singlar och skivor. Sådant som många drömmer om att få vara med om. Men Jenny berättar även om tvivel och funderingar kring vad hon egentligen höll på med och hur länge hon skulle orka. Jenny lyfter fram många nackdelar med kändislivet. Hon berättar om stress, press, dåligt självförtroende och om den gången hon vaknade med en kniv mot strupen.
Det är väldigt intressant att läsa om Jenny Berggrens resa och allt vad den inneburit. Bokens två teman skulle kunna sägas vara kändisliv (och främst baksidorna med det) och Jennys tro, som burit henne genom allt.
Jenny skriver i inledningen att hon plockat bort delar av historien som innehåller någon annan person som borde få föra sin talan och ge sin version. Det gjorde att jag ibland hade svårt att hänga med, som om vissa sidor var utrivna. Det väckte många frågor. Hur var stämningen mellan bandmedlemmarna? Vad gjorde de mellan konserterna? Hur slutade de spela tillsammans? Kanske hade det underlättat att bara få veta månad och år för varje kapitel.
Jenny berättar mycket, och det är bra skrivet. Hon låter oss följa med djupt in i sig själv, in till det hon var rädd för att journalister och resten av världen skulle få se och veta under tiden hon turnerade som mest. Det är starkt gjort, och Jennys hopp mitt i allt mörker är inspirerande att läsa om.
Första meningen: Kom ihåg nu, säger vår manager, att det tjänar inte någonting till att vifta större eller springa omkring mer bara för att scenen är enorm.
Antal sidor: 336
Förlag: Libris förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2015, första tryckningen 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar