Eleanor Oliphant lever ett tryggt, inrutat liv. Hon jobbar åtta timmar om dagen, på fredagar köper hon med sig pizza och två flaskor vodka hem. Hon mår bra. Ingenting saknas. Eller jo, allting saknas egentligen. En dag hjälper hon och Raymond - en kille på jobbet - en man som ramlat på gatan. Det blir början till förändring för Eleanor: Hon upplever vänskap och värme och inser att livet kanske har något mer att ge än vad hon trott.
Gail Honeyman debuterar med ett närgående porträtt av en ung kvinna som är rätt nöjd med sitt enkla, välplanerade liv, tills hon får uppleva något helt annat. Eleanors personlighet blir väldigt tydlig genom det korrekta språket, som är välarbetat, humoristiskt och närvarande. Riktigt bra gjort!
Förutom språket har boken sin styrka i att den ger oss några hyfsat överraskande vändningar, och att Eleanor bär på en hemlighet som hon knappt kan reda ut, än mindre prata om. Jag tror det är hemligheten som gör att jag kommer minnas boken. Dessutom finns det mycket tänkvärt kring vänskap, psykisk hälsa, kärlek och relationer till familjemedlemmar. Känslorna duggar tätt, djupa funderingar likaså. Stundtals var boken seg, men Eleanor är en intressant och unik karaktär, och jag är glad att jag fått lära känna henne.
Första meningen: När folk frågar vad jag sysslar med - taxichaufförer och tandhygienister, till exempel - svarar jag att jag jobbar på kontor.
Antal sidor: 411
Förlag: Lind & Co. 2017. Tack för recex!
Originaltitel: Eleanor Oliphant is completely fine, 2017
Översättare: Ylva Mörk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar