Augustiminnen - Sarah Lean

Hannahs morfar har lovat att berätta en historia för henne. Den har något att göra med den 18 augusti och något han har sett, mycket mer vet inte Hannah. Men innan den 18 augusti infaller blir morfars alzheimer värre, och han tvingas flytta från familjen till ett vårdhem. Han minns inte vad det var han skulle berätta, och Hannah bestämmer sig för att själv ta reda på vad det kan handla om. Ledtrådarna för henne till en ö och berättelser om andra världskriget.

Detta är en fin berättelse om vänskapen mellan 10-åriga Hannah och hennes morfar. De tycker mycket om varandra, men visar också på hur alzheimer kan skilja människor åt. Hannah gör mycket för att morfar ska få stanna hemma, vilket påminner mig om Vad Milo såg.

Jag hade lite svårt att hänga med i berättelsen och de svängar den tar när Hannah får så kallade ledtrådar. Det känns som att berättelsen går för fort fram, som att det mesta inte får tid att förklara sig själv, utan skrivs på näsan. Boken är riktad till 9-12-åringar, därför tycker jag det borde vara mer upp till läsaren att lista ut vad ledtrådarna kan betyda.

Det jag uppfattar som grundtanken är fin: alzheimer skiljer ung tjej från sin morfar, hon försöker hjälpa honom och vinna tillbaka honom från sjukdomen, och lär sig samtidigt mer om livet. För mig når det dock inte ända fram.

Första meningen: Morfar drar in årorna i båten medan vi glider över det spegelblanka vattnet, in mot sandbanken ända tills vi stöter mot sanden.
Antal sidor: 158
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: The Forever Whale, 2013. Översatt av Ylva Kempe