Första gången Tara går i skolan är hon 17 år. Innan det har hon fått hemundervisning i sin avskärmade, mormonska familj som förbereder sig för tidens slut och gör allt de kan för att inte vara beroende av samhället och det medicinska etablisemanget. En av Taras bröder bryter sig loss från familjens åskådningar och berättar senare för Tara om en värld full av kunskap som kanske inte är så där korrupt och snedvridande som deras far hävdar.
Det här är en otrolig berättelse om en kvinna som går från att knappt ha lämnat gården och inte veta något om förintelsen till att resa mellan länder och doktorera. Det är en kärleksförklaring mellan föräldrar och barn, en hemsk historia om fysiskt och psykiskt våld som på något sätt rättfärdigas, men även om betydelsen av en familj och de intryck den kan ge på medlemmarna.
Det är svårt att beskriva Allt jag fått lära mig - den har så mycket. Ett tilltalande språk, ett smidigt läsflow och så framkallar den känslor från ett brett register. Jag fascineras av överlevnadsidéer och hur människor kan leva utanför samhället. Jag gläds med Taras otroliga framgångar i studierna och frustreras av motgångar hon möter från de som borde stötta henne mest. Det är en ambivalent berättelse med skiftande tillit och magknip över det Tara fått vara med om. Samtidigt är det en av de bästa böckerna jag läst i år och troligtvis en bok jag kommer rekommendera ett bra tag framöver. Trots att jag sett biografin hyllas håller den för förväntningarna. Vilken otrolig resa Tara fått göra - vilket mod hon bär i och med att hon vågar berätta. Läs den!
Första meningen: Jag står på den röda järnvägsvagnen som står övergiven bredvid ladan.
Antal sidor: 396
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Originaltitel: Educated, 2018
Översättare: Peter Staffansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar