Nora har precis tagit studenten och är fast på hemtjänsten i tråkiga Bergvik under sommaren. Vad ska hon egentligen göra? Hur ska hon ta sig därifrån? Allra helst vill hon rita, men det kan hon ju inte leva på i det lilla samhället. Tur att hon har Leo - tills han verkar försvinna bort. Håller deras vänskap på att förändras?
Sommaren efter att jag tog studenten arbetade jag inom hemtjänsten, precis som Nora. Jag känner igen mig i pratglada, mysiga brukare och de jag helst inte gick ensam till. Jag tror många kan känna igen sig i att vilja bort från samhället de levt i under hela (eller stora delar av) sin uppväxt. Det gör boken till en träffsäker roman för personer i gymnasiet och de som passerat de åren.
Nora och Leos gemenskap beskrivs på ett så fint sätt att jag gärna hade velat vara där med dem. Jag hade gärna hängt med dem lite mer innan deras relation blir mer komplicerad. Det finns även fina generationsmöten som förgyller historien och visar en del av fördelarna med en mindre ort. Samtidigt finns osäkerheten och självgranskandet som är typiskt för den här åldern - en bra blandning av livet. Någonstans i mitten händer det dock alldeles för mycket på en gång. Det förlorar lite i trovärdighet och Nora verkar inte hinna reflektera över allt, vilket är tråkigt. Å andra sidan verkar att hända på samma gång ibland, men när jag läste blev det en för stor kontrast mot den lugna inledningen som var ganska lång. (Och varför har framsidan har fokus på en rynkig korv med mos?) Hej då, vi ses väl? bjuder in till ett fint läsflow och passar bra bland på rekommendationshyllan på gymnasiet.
Första meningen: Nora står som förhäxad, stirrar på den A4-stora lappen som någon satt upp på Coops anslagstavla.
Antal sidor: 294
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar