Paris, 1986. När Daniels fru och son är bortresta bestämmer han sig för att unna sig en riktigt fin måltid. Ett annat sällskap sätter sig bredvid honom på restaurangen och det går snart upp för Daniel att en av dem är presidenten! När sällskapet går och presidenten glömmer sin hatt bestämmer Daniel att det var meningen - han ska bli dess nya ägare. Med hatten på huvudet händer oväntade saker och snart glömmer Daniel i sin tur hatten på ett tåg...
Enligt baksidestexten handlar den här boken bara om Daniel och att saker blir annorlunda när han får presidentens hatt. Det vävs dock in fler personer och det hade kunnat bli en rolig idé. Tyvärr infinner sig ingen riktigt bra känsla. Jag bryr mig inte så mycket om karaktärerna. De intressanta karaktärerna får lite plats och de där som pratar om parfymer och (för mig helt okända) politiker får babbla på trots att det inte är intressant. Jag läste ut boken för att kunna kryssa för en ruta i ett sommarbokbingo, annars hade jag lagt den ifrån mig efter några kapitel.
Första meningen: Daniel Mercier gick rakt igenom folkhavet i trappan till järnvägsstationen Saint-Lazare.
Antal sidor: 221
Förlag: Lavender Lit, 2014
Originaltitel: Le Chapeau de Mitterrand
Översättare: Oskar Séverac
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar