När mamma kommer hem från Mallorca med tuppkam och tatuering, när klassen får en ny lärare eller när Gunnars mamma säger att de ska flytta till Stenungsund, då förändras allt för snabbt. Kerstin tycker inte om det. Varför kan det inte vara som vanligt?
I den andra boken om Kerstin (första boken heter Det fina med Kerstin) känner jag igen mig direkt i första kapitlet. Det där med förändringar är inte alltid lätt och som barn kan det vara svårare när vuxna säger sådant de inte verkar mena - som att mamma säger att Kerstin inte kommer känna igen henne i den nya frisyren, hur kan hon säga så? Kommer Kerstin inte känna igen sin egen mamma? Vi får fortsätta följa Kerstins överkänslighet och Hedlund skriver om det på ett fint och mycket förstående sätt.
Kerstin och Gunnar har en så fin vänskap. Jag tycker verkligen om att läsa om den och följa deras tankar och när de förverkligar sina idéer. När det blir knas för Kerstin, när hon inte vågar berätta hur saker och ting egentligen ligger till, då vill jag ge henne en stor kram. Handlingen känns trovärdig och jag tror och hoppas att den kan gå hem hos många barn. Här finns verkligheter, finurligheter och fantasier som balanserar mellan sanning och påhitt - det är svårt att veta skillnaden ibland. Berättelsen är snyggt upplagt med återkommande element (som vildsvin) och sådant som verkar avklarat men sedan dyker upp igen (som det där med vad "faktura" betyder, om det nu betyder något). Boken vänder sig direkt till en ung lyssnare men lyckas även med konsten att möta en vuxen läsare genom vuxnas beteende och händelser mellan raderna.
Det här är en riktigt bra högläsningsbok och jag kan verkligen rekommendera den!
Första meningen: Kerstin kom hit, skynda dig!
Antal sidor: 184
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar