En dag när Julian och hans mormor åker buss ser han några sjöjungfrur. Julian skulle vilja se ut som dem - långt fint hår, fina klänningar och det där speciella kroppsspråket. Det vore underbart!
Den här boken gör mig glad och varm i hjärtat redan från första uppslaget! Vi möter en fascination som leder till kreativitet och uppfinningsrikedom när Julian förverkligar sin dröm om att bli en sjöjungfru. Därefter möter vi osäkerhet och en skam över att något kanske är fel, men också glädjen i att få vara den en är.
Illustrationerna är fantastiska, de svävar ut, bjuder på mångfald och inspiration. Jag tror att olika läsare kan läsa boken på olika sätt. Det kan handla om en kille som vill göra "tjejgrejer", men det var inte där jag upplevde att problematiseringen låg. Det skulle lika gärna kunna handla om att Julian fick ett intresse hans mormor inte gillade, oavsett hans kön och traditionella intresse baserade på kön. Jag upplevde mer att det handlar om en osäkerhet i att vara och leva ut den en är, en person som kanske skiljer sig mot vad en tidigare "vist upp" - och den osäkerheten har vi väl alla känt?
Författaren skriver att hon önskar att både de som känner igen sig i Julian och de som inte gör det alls ska tilltalas av boken. Det är så empati skapas och det är så vi får ett samhälle som accepterar olikheter och finner glädjen i det. Julian är en sjöjungfru är en bilderbok precis som alla andra, men ändå inte - den har en värme, kärlek och utstrålning som stannar kvar länge.
Första meningen: Det här är Julian.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019
Originaltitel: Julian is a mermaid, 2018
Översättare: Moa Brunnberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar