Underrubriken sammanfattar boken rätt bra: kampen, sorgen, glädjen. Det handlar om kampen att få ett handikappat barn, dels att erkänna det för sig själv, men också allt det extra arbete det kan kräva. Detta leder också till en sorg, och frågor av typen "varför just vi?", men även otroligt mycket glädje när Lena får se alla de framsteg Jonas tar som läkarna trodde skulle vara omöjliga. Främst handlar det dock om Lenas otroliga kärlek till Jonas. Han är inte CP-skadan. Han är en fantastisk person, och så har han en CP-skada.
Jag har läst Jonas Helgessons böcker, och hört honom på föreläsningar och stand up ett antal gånger. Ändå tycker jag denna bok har en del att ge, framför allt att för att det nu är Lenas perspektiv. Hon försökte många gånger under Jonas uppväxt vara och verka stark, men det är fint att hon vågar dela med sig av sin kamp, ångest och smärta. Jag hade dock velat ha mer av hennes tankar. Jag ville gärna läsa mer om övriga familjen. Boken kretsar kring Jonas och Lena, storasyskonen och pappan nämns inte ens vid namn. Hur hanterade de det här? Vad sa storasyskonen när Jonas fick så mycket tid av sina föräldrar? Svar och funderingar kring detta saknade jag.
Jag tror att denna bok kan vara ett stöd för föräldrar till CP-skadade barn, och kanske handikappade barn generellt. Det kan få bli en igenkänning, en tröst och en peppning att orka vidare. Det här är en häftig historia, fylld med hopp om att ingenting är omöjligt, bara man är envis, tror och verkligen vill.
Första meningen: Det dånande ljudet av handklappning från 1 600 människor blir som ett crescendo som stiger upp mot taket i det fullsatta Cirkus i Stockholm.
Antal sidor: 193
Förlag: Libris förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar