Visserligen är Lisa något partisk i denna diskussion, men hon har rätt i att man borde strunta i allt annat innan man har läst hennes nya bok. För den är såå bra!!
Okej, nu snackar vi lite om innehållet. Ludde och David bor i Norge och rensar fisk när de får reda på att deras barndomsvän Jonathan är död. Tillsammans med de andra i gänget, Paula och Tove, beger de sig hem till det lilla småländska samhället Ingelstad för att gå på begravningen. Ingenting är som förut. Jonathan saknas. Men de i gänget som är kvar klamrar sig fast i varandra för att försöka överleva.
Den här boken skiljer sig rätt mycket från Lisas tidigare ungdomsböcker (se nedan). Även om de behandlar viktiga ämnen, så har de inslag av humor och är ändå rätt "lätta" (på ett bra sätt). Den här boken är däremot SORGLIG. Därför tror jag inte att den passar alla, men för de som vill läsa något sorgligt och verklighetstroget, kanske gråta en skvätt, så är det här en perfekt bok.
Boken förmedlar så mycket känslor! Karaktärerna känns väldigt levande och intressanta. Läsaren får följa David, men jag tycker ändå jag fick lära känna hans vänner rätt bra. De lever så tätt ihop när de återsamlas i sin hembygd, och det finns något magiskt över den vänskapen. Jag tänkte flera gånger att "allt kommer ordna sig snart", men liksom karaktärerna blir jag gång på gång blir jag påmind om att Jonathan är död. Blandat med sorgen och smärtan pågår det verkligen livet. Kompisarna pratar inte så mycket om vad som hänt sedan de tog studenten, men de har så många gemensamma minnen att de kan prata i tystheten.
Det är sällan jag vågar dela ut fem stjärnor till en bok på goodreads, men denna bok är värd det. Den är riktigt bra skriven, intressant och rätt oförutsägbar. Jag var rädd att jag skulle ha för höga förväntningar på Bjärbos nya bok, eftersom jag gillat de tidigare mycket, men hon visar att hon kan ännu mer, att det här med sorg, saknas och allvar inte är något hon lägger tabu över. Boken går djupt in i sorgen, men är inte helt nattsvart ändå. Jag tror denna bok kan vara väldigt viktig för de som förlorat en nära vän. Därför blir den ett viktigt inslag i dagens ungdomslitteratur. Ett stort plus är att huvudkaraktärerna är 20 år. När hände det senast?
Första meningen: Vi har åkt buss 240 mellan Växjö och Ingelstad så många gånger att varje krök på vägen känns bekant, trots att jag blundar.
Antal sidor: 266
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Författarens tidigare ungdomsböcker: Det är så logiskt alla fattar utom du, Allt jag säger är sant och tillsammans med Johanna Lindbäck Vi måste sluta ses på det här sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar