Det är femtionio dagar sedan Mademoiselle Oiseau lämnade Paris för att hälsa på sin syster i Venedig. Isabella saknar henne och undrar när hon kommer tillbaka. Tillsammans med Isis hittar hon ett foto på systrarna, och det verkar lite magiskt. Samtidigt ringer det i Mademoiselles lägenhet, och en okänd dam säger att det bara inte går längre. Är det något som är på gång? Kommer Mademoiselle tillbaka, eller ska Isabella reda ut det här?
Den andra boken om Mademoiselle Oiseau och Isabella har precis de ingredienser som gjorde första boken till ett magiskt, drömskt, förtjusande äventyr. Burfitts bilder är fantastiska och lägger ett lite hemlighetsfullt skimmer över texten. Texten är fashionabel och ibland lite snofsig, men jag gillar att den får vara det. Här finns flera starka kvinnor med vilja och attityd. (Lite tråkigt dock att när det ska köras bil är det en kille som sitter bakom ratten. Bokens enda kille?)
Jag måste säga att jag hade lite svårt att hänga med ibland. Boken säger sig vara rekommenderad från 6 år, men jag vill nog höja åldern lite, om nu inte någon är beredd att sträckläsa de 136 sidorna. Den bakomliggande historien är lite komplicerad, vilket trasslade till mina tankar ibland.
Något jag gillar är att boken gömmer små övernaturliga inslag som känns naturliga, för att allt känns förtrollat. Först och främst bilderna, men även den mystiska Mademoiselle Oiseau och hennes släkt, katterna, Isis och det mesta. Kanske även Isabella, även om hon är talesperson för oss vanliga människor. Det här är en bok för den som söker ett vardagsmagiskt äventyr med inslag av Paris, franska, katter och mystiska karaktärer.
Första meningen: Det har blivit november.
Antal sidor: 136
Förlag: rabén & sjögren
Utgivningsår: 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar