Styx märke

text: Hanna Blixt, illustrationer: Therése Larsson 

När Sofia och Leo flyr från Styx soldater tar de skydd i en ihålig ek. Plötsligt befinner de sig i en helt annan värld. Sagofallet är en ljus och vacker plats. Där möter de enhörningen Månstråle och får ett uppdrag. Det blir ett farligt äventyr, som verkar ha kopplingar till en spelomgång på ett schackbräde.

I grunden är det här en klassiska berättelse om kampen mellan gott och ont. De flesta fantasyböcker innehåller en liknande dramaturgi, men det är väl det vi gillar? Det som sticker ut är att de hinder barnen stöter på är genomtänkta och kopplas samman till ett riktigt bra äventyr. Jag hade gärna sett att boken gick igenom korrekturen en gång till, men överlag gillade jag boken. Jag läste trots allt de 120 sidorna på en dag.

Styx märke är en spänningstät bok med action från första sidan. Det är inte ofta syskonen får vila, och det ger texten ett bra läsdriv. För den som vill pausa ibland finns välgjorda, vackra blyertsteckningar att fästa ögonen vid en stund. Kapitlen är lagom lång, cliffhangers duggar tätt och även om det inte är så svårt att lista ut vad bokens mål är, hände det ändå att jag blev överraskad av de hinder som väntar barnen.

Under sin färd får barnen flera magiska föremål till sin hjälp. Det triggade min fantasi, för de får sådana där saker som vi bara kan drömma om, saker som kan underlätta i livet och situationer som oväntat kan dyka upp. Jag hade gärna tagit något av de där föremålen, men det för mig in på ett annat inslag i boken, nämligen de prövningar barnen individuellt utsätts för. Det handlar till exempel om makt och skönhet. Att identifiera de frestelserna och vad de egentligen handlar om tror jag är viktigt för den här åldern (och alla åldrar över denna). Att söka lycka i jordiska skatter leder sällan till någon långvarig lycka. Istället får barnen lära sig vad det är som verkligen betyder något.

Första meningen: Skynda dig!
Antal sidor: 121
Förlag: Bornelings förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2016