Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld
Joanna lever på under existensminumum tillsammans med sin mamma som försöker bli författare och pappa som är deprimerad utan att erkänna det själv. Hon har adhd och snart är medicinen som får henne att fungera slut. Likaså pengarna. Av en impuls får hon tillgång till pengar, men det visar sig medföra en hel del grejer. Kanske är det tur då att hon har Audrey som får Joannas hjärta att slå lite extra.Detta är en samhällskritisk bok med massor av igenkänningsinslag. Kanske inte just för mig, men jag tror att många ungdomar kan känna igen sig i en eller flera delar av Joannas liv. Det finns viktiga inlägg om hur otacksamma vi är med dagens tänk om att alltid ha det senaste och så vidare. Joanna ger mig en tankeställare när jag hur hennes öron hör människor klaga på det snåla studiebidraget. Men om det är den enda inkomst en familj har?
Jag tyckte att boken var seg att komma in i. Den handlar väldigt mycket om Joanna och ganska lite om andra människor. Jag saknar djupare porträtt av fler karaktärer. I mitten av boken blir det dock riktigt spännande, och det håller i sig ett tag. Boken tar aldrig riktigt slut, men det förstärker troheten av att detta skulle kunna hända på riktigt. Vilket jag absolut tror är möjligt. Den skiljer sig från andra ungdomsböcker. Den här känns mer naken, äkta och tragisk. På ett bra sätt. Joanna är ingen "perfekt" tjej, hon har många problem och skaffar sig desto fler. På ett bra sätt för att boken ska sticka ut bland andra böcker. Dessutom måste jag säga att Joanna har en hel del bra värderingar som definitivt borde spridas till ungdomar.
Boken kommer inte in på listan över mina favoriter. Jag tycker dock att det finns mycket viktigt att hämta, vilket gör att jag nog ändå kommer minnas denna bok och återkomma till tankarna och budskapen.
Första meningen: Jag stod och stirrade in i skåpet, stod där som i trans.
Antal sidor: 284
Förlag: Gilla böcker, tack för recex!
Utgivningsår: 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar