100 meter lycka av Maria Nygren17-åriga Ninna lider av den svåra sjukdomen SLE som binder henne till övervåningen i huset där hon bor med familjen. Hon orkar inte mycket och har inte varit ute på flera månader. En dag kommer en ny personal till hemtjänsten, Munir, som tror på henne, att hon en dag ska bli frisk. Det ger Ninna hopp.
Sista raden i bokbeskrivningen kanske skämmer iväg en del, därför vill jag skynda mig att säga att detta inte är någon sockersöt bok om kärlek. Det är däremot en bok full av känslor. Berättarna i denna bok är många. Först och främst är det Ninna. Det är hon som är "jag". Utöver det får läsaren följa Ninnas föräldrar och deras oro, lillasyster Sussi som kämpar mellan känslor av avundsjuka och vänskap när det gäller systern, förutom alla andra tonårsproblem, och Munir som vill fylla Ninna med hopp. De många synvinklarna ger boken ett spännande djup. Dessutom förmedlar det, som skrivet, många känslor. Hopplösthet och rädsla, hopp och ljusglimtar. Det är ingen dyster bok, men samtidigt finns det en tyngd över det som berättas.
Ninna är en spännande och annorlunda karaktär. Hon är rätt världsovan, men samtidigt drömmer hon om ett 100-meterslopp i VM. Hon gräver inte ner sig i det elände hon befinner sig i, men övermannas ibland av negativa känslor. Hon är en väldigt ovanlig flicka, men ändå en helt vanlig tonårstjej med funderingar om närhet.
Jag tycker denna bok sticker ut i språket och det författaren vill förmedla genom sin berättelse. Helt klart läsvärd!
Första meningen:Ljuden letar sig in och sorlet från åskådarplatserna blandas med en högtalarröst som entonigt förkunnar olika resultat.
Antal sidor: 256
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar