Hoppas och Kapitulera omedelbart eller dö

Genom kursen jag läser har jag läst om två böcker jag recenserat på bloggen innan. Härmed följer uppdaterande tankar, och hur jag upplevde böckerna en andra gång.

Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö recenserade jag här 2012. Då var jag inte alls förtjust i boken. Jag skrev bland annat att jag "har svårt att förstå varför denna bok skulle tilldelas debutantpriset Slangbellan 2012" och "inte konstigt om folk tycker att ungdomslitteratur inte är bra, om de läser denna..." Huh. Det är sällan jag dissar en bok så mycket, och det är nästan så att jag skäms när jag läser detta. För så dålig är den ju inte!

Visserligen fastnar jag inte heller denna gång för det som ska vara typiskt ungdomligt, med drömmande språk och inslag av engelska, inte heller för berättelsen som är luddigt skriven och vill gå på djupet, går på djupet men ändå inte. Ja, som ni märker är jag ganska luddig själv i mina beskrivningar av denna bok. Jag uppskattade den dock mer vid en omläsning, men vill ändå inte rekommendera boken.

Hoppas, av Åsa Anderberg Strollo, hade jag desto mer glädje av att läsa om. Jag läste den första gången i september 2011. Då skrev jag bland annat att "detta är en väldigt viktig bok" och "det är ingen bok då saker ordnar sig, utan tvärtom målas en historia upp som är obehaglig, sanningsenlig och som framför allt väcker tankar och medkänsla". Jag tror att jag tyckte den var ännu hemskare nu. Jag önskar att allt skulle ordna upp sig och få ett lyckligt slut, men för många ungdomar i situationer som Jonna gör det inte det, eller så tar det väldigt lång tid. Spoiler: markera texten för att läsa: därmed är jag glad att denna bok inte slutar lyckligt och gulligt. Jag vill rekommendera denna bok igen, för den blir bara mer och mer aktuell, och blir allt viktigare då skillnaderna mellan fattig och rik ökar. Trots att jag visste vad som skulle hända, blev jag överraskad och slås än en gång av hur bra Anderberg Strollo fångar Jonna genom språket.