En man återvänder till sin barndomsbygd och tänker tillbaka på det som hände vid oceanen bakom ladugården, när gruvarbetaren flyttade in i huset och när Ursula Monkton började som barnflicka i familjen. Han minns när han som sjuåring blev vuxen och när hans fantasi förändrades för alltid.
Jag började läsa denna bok för att jag sett (men inte läst) mängder av recensioner om boken. Jag visste inte vad den handlade om, och kanske gjorde det den ännu läskigare. Gaiman blandar in fantastiska inslag i verkligheten, och skillnaderna är så tunna att det känns verkligt. Det tycker jag är den läskigaste sortens romaner.
Gaiman skriver på ett väldigt bra sätt, så det är lätt att plötsligt ha läst mycket. En intressant historia med många vinklar och mystiska karaktärer. Mycket handlar om att urskilja vad som är rätt och när det är rätt. När boken gavs ut i USA kom den som vuxenbok, men i Sverige riktas den till unga vuxna. Jag tror boken passar för båda, för trots att huvudpersonen är sju år är det ingen barnbok. Rekommenderas för den som vill ha lite skräck inblandat i den verkliga vardagen.
Första meningen: Det var en helt vanlig ankdamm som låg på baksidan av gården.
Antal sidor: 219
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2014
Originaltitel: The Ocean at the End of the Lane
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar