När Lucy Barton ligger på sjukhus får hon kontakt med sin mamma efter många år. Genom trevande samtal om det som varit, verkar det som att de skulle kunna hitta tillbaka till varandra. Men det finns många känslor under ytan som riskerar att hindra dem.
I ganska korta kapitel får vi läsa om flera människor från Lucys och hennes mammas förflutna. Vad hände med människorna? Varför hände det? Tillsammans med de undangömda frågorna om Lucys barndom blir det en berättelse om sorg och lycka, klasskillnad, försoning och oförståelse.
När jag la ut en bild på boken på min instagram, skrev Ulrica att hon mest tänkte "jaha" när hon läst ut boken, medan Johanna stämde in i hyllningskören. Jag håller nog mest med Ulrica, för boken lämnade inga större intryck hos mig. Däremot höll jag med Johanna när hon skrev om klasskillnad. Lucy kommer från en väldigt fattig familj, men tack vare sina fina betyg fick hon stipendium och kunde studera vidare. Därmed hamnar hon i något slags mellanläge: de rika människorna i hennes nya omgivning föraktar att hon föddes fattig, medan hennes familj undviker henne på grund av hennes nya rikedomar. Ensamheten, strävan, oförståelsen. Det är intressant och fint att läsa om. Men, nej, även om jag velat gilla den räcker det inte till något högt betyg, utan snarare en lagom trea av fem möjliga.
Första meningen: En gång för många år sen var jag tvungen att vistas på sjukhus i nio veckor.
Antal sidor: 167
Förlag: Forum, 2017
Originaltitel: My Name is Lucy Barton, 2016
Översättare: Kristoffer Leandoer
lite annorlunda noveller, gillade
SvaraRaderakanske inte direkt noveller:
SvaraRaderahttp://hannelesbibliotek.blogspot.se/2017/08/mitt-namn-ar-lucy-barton.html
Den här ligger på min "önskelista" på Adlibris. Jag tror jag skulle kunna gilla den - och även Strouts andra böcker. Intressant att läsa hur du uppfattade den, det verkar vara väldigt olika.
SvaraRaderaJa, det är intressant när åsikterna går isär. Hoppas att du gillar böckerna, om önskelistan ger dig vad du vill ha.
Radera(lånade på biblioteket)
Radera