av Janina KastevikEn dag sätter sig en sliten uteliggare bredvid Noel på bussen. Uteliggaren glömmer en lapp på sätet när han går av, men Noel hinner inte ge tillbaka den. Det visar sig vara en magisk önskelista med Noels namn på, och den blir början på flera konstiga händelser.
Vi kastas snabbt in i Noels vardag. Den är väldigt ensam. Noels mamma volontärar som läkare i Liberia, hans pappa är ledsen och Noel har inte hittat någon vän sedan han bytte skola efter flytten i höstas. Dessutom har han hört vad hans lärare säger bakom ryggen på honom, och det gör inte det hela bättre.
Janina Kastevik är riktigt bra på att beskriva Noels känslor. De få replikerna visar att det är få som pratar med honom och Kastevik lägger in så ärliga meningar att det gör ont i mig. Dels när det gäller frånvaro av vänner:
Man känner sig fånig när man låtsas att man är väldigt upptagen med att sparka i gruset, fast man egentligen bara går och väntar på att någon ska fråga om man vill vara med. s. 8Men även det ansvar Noel känner över sin pappa:
Och jag visste att jag inte fick göra pappa ännu ledsnare genom att tala om hur jag hade det i skolan eller hur mycket jag längtade efter mamma. Så därför sa jag ingenting om det. s. 18
Det gör så ont! Men jag vet att det här tyvärr är vardag för många, och därför är det så skönt att Kastevik skriver ärligt. Hon gör det på ett sätt som skiljer sig från många andra böcker om ensamhet och frånvaro av vänner. Jag tror många kan känna igen sig och dessutom få hopp, för mitt i allt elände kommer önskelistan och det får ljus att börjar spira, det skyms ibland, men något börjar hända. Dels med vardagen, men även med Noel.
Det här är en väldigt skickligt skriven roman om ensamhet och plågande tankar, men även om längtan, styrka och mod. Jag gillar den väldigt mycket!
Första meningen: Tänk dig en klass som springer ut på rast.
Antal sidor: 141
Förlag: Hippo bokförlag
Utgivningsår: 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar