När Elcim Yilmaz fick ett förödande sjukdomsbesked började hon skriva ett brev till sin 4-åriga dotter. Hon berättade sin historia och om sådant hon ville att hennes dotter skulle veta. Efter ett friskförklarande bestämde sig Yilmaz för att göra något mer av det där brevet. Hon frågade tretton kvinnor: Vad skulle du säga till din dotter om du bara hade några månader kvar att leva? Deras svar finns i den här boken.
Det handlar om kärlek. En otroligt varm kärlek som en förälder kan ge sitt barn, men även stora portioner respekt och ödmjukhet inför att döttrarna ska kunna gå sin egen väg och vara de de vill vara. Låter det gulligt och som en strävan mot perfektion? Det är det inte. Breven rymmer smärta och svärta, men även fri vilja, goda förslag på vägledning och stora mängder feminism och girlpower.
Sverige är inte så jämställt som många verkar tro. För att nämna ett exempel: #metoo-kampanjen. Därför behövs styrkande, peppande ord till nutidens döttrar, så att de kan växa upp och förändra samhället. Inte för att det är barnens ansvar, utan för att vi vuxna idag bör bemöta dem med kärlek och respekt för att de är värdefulla individer, oavsett vad, och för att det är vi som lär dem hur det "ska vara".
Många av breven blandar in tragisk vardag och varningar (nästintill) men inte utan styrkande, peppande ord med stora framtidshopp. Många brev och stycken är riktigt bra och boken är ett riktigt bra initiativ som passar föräldrar (absolut inte bara mammor) och andra vuxna. För det är trots allt vårt ansvar att försöka göra skillnad för barnen idag. Inte sen, utan nu.
De som skriver breven är:
Elain Eksvärd
Anneli Furmark
Nabila Abdul Fattah
Katerina Janouch
Katarina Mazetti
Martina Montelius
Maxida MÄrak
Carolina Neurath
Alexandra Pascalidou
Mia Skäringar
Therése Söderlind och
Märta Tikkanen.
Första meningen: Jag stod i rökrutan utanför sjukhuset och ringde min advokat.
Antal sidor: 200
Förlag: Forum, 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar