5 december 2017

Myran och gåtorna

text: Linn Gottfridsson, illustrationer: Emma Adbåge

Myrans mamma säger ja till nästan allt, för hon är kär. Pappa är ingen kär i, men Myran funderar på om han själv kanske är kär i någon. Hur ska ha veta det? Myran är näst snabbast i klassen, kan jättemånga gåtor och hjälper Diego att samla pantburkar. Ungefär så där är livet för sjuåriga Myran.

Myran är tillbaka! Vi träffar honom första gången i En Myras liv, och redan då var jag var intresserad av att lägga in en adoptionsansökan. Myran är så charmig, klok, fundersam och go! Den klockrena 7-åringstonen finns kvar, liksom de dråpliga händelserna i den alldeles vanliga vardagen. Något Myran funderar särskilt över i den här boken är det där med att hans föräldrar är skilda, men kanske ännu mer på att hans mamma blivit kär i en badvakt. Först är det konstigt, sedan roligt men snart börjar Myran fundera på om badvakten försöker bli Myrans nya pappa. Han har ju redan en pappa! Det blir väldigt förvirrande för Myran, men jag hoppas barn i liknande situationer kan känna igen sig och finna tröst.

Jag gillar det här! Både text och bild fångar målgruppen väldigt bra, tar den på allvar och ger en riktigt rolig, fin och tänkvärd historia att läsa högt. Och jag, 24 år, gillar den också väldigt mycket, och längtar redan till nästa bok. Ska eventuellt fundera lite mer på den där adoptionsansökan under tiden...

Första meningen: Vilket djur kan hoppa högre än ett hus?
Antal sidor: 128
Förlag: rabén & sjögren, 2017

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar