Alla säger att Jenny ska prata mer och högre och inte sitta tyst hela tiden. Men Jenny vill inte prata. Hon trivs bäst med att sitta och läsa, gärna om hajar. Varför ska det vara så svårt att förstå?
"Du borde vara mer muntligt aktiv på lektionerna" sa varenda mellan- och högstadielärare till mig. Trots det gav de mig väldigt bra slutbetyg, för jag la min energi på "skriftlig aktivitet". Tyvärr verkar många sammanhang bygga på att en ska vilja prata och synas hela tiden, men väldigt många känner sig obekväma med det. Så varför fortsätter vi bygga på prata-normen?
Haj-Jenny ger en chans till igenkänning för barn som undrar över den där normen. Jenny håller sig gärna för sig själv, och tycker om det. Hon väljer det själv. Jag hade gärna läst den här boken när jag var i 8-9-årsåldern, för att redan då inse att jag inte är onormal som inte alltid är "muntligt aktiv" när det verkar förväntas av mig.
Trots det når inte boken ända fram. Det är lite för mycket snack om hajar och väl övertydlig att Jenny borde prata högre. Jag hade gärna läst mer om morfadern för att den bistoryn ska passa in till 100 %. Däremot gillar jag att Jenny möter en haj som hjälper henne att förstå lite mer. Jag hoppas barn kan känna igen både sig själva och kanske vänner i klassen som inte pratar högt så ofta. Jag hoppas att den här boken kan skapa förståelse och ett samhälle där prat-normen inte tar över. Haj-Jenny kan vara en bra början.
Första meningen: Jag heter Jenny.
Antal sidor: 118
Förlag: Natur & kultur, 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar