Toner i natten

av Jojo Moyes

När Isabels man dör, tvingas hon ta tag i allt han och hushållerskan skött innan. Det visar sig snart att hon och de två barnen inte har råd att bo kvar i huset i London, och flyttar till ett hus lång ut på landet, som de precis ärvt. Huset visar sig dock vara i betydligt sämre skick än de trodde, men grannen Matt hjälper gärna till att renovera. Har han dolda avsikter? Och vad vill Byron och fastighetsmäklaren Nicholas? Vad är Isabel beredd att ge för att få livet att fungera igen?

Det här är den andra Moyes-boken jag läser, och jag gissar att jag ser ett mönster som förmodligen följer alla böcker: tragik, romantik, vänskap, djupdykande personporträtt och specialintressen. Jag gillar kombinationen, men tyckte det blev lite väl långdraget ibland. Du vet, i efterhand, med en sammanfattande bild, är du nöjd med alla beskrivningar, men under läsningens gång vill du gärna snabbläsa vissa delar.

Moyes skriver väldigt bra, och jag gillar de genomarbetade personporträtten. Byn dit familjen flyttar är fylld av olika personligheter, och det där klassiska "alla vet allt om alla", liksom konsekvenserna av det, blir tydliga. Jag uppskattade att läsa ur olika personers synvinklar, även om det många gånger dröjde flera stycken innan berättaren avslöjades. Det störde läsningen fler gånger än vad det gjorde storyn spännande.

Jojo Moyes är en skicklig författare som månar om sina karaktärer och det de har att berätta. Jag läser gärna mer av henne, men behöver läsa annat emellan, eftersom jag tror att böckerna är snarlika varandra, trots olika teman och händelser. Men, jag rekommenderar boken till dig som vill läsa feel good med inslag av sorg över hur livet retas och över förlorade nära. 

Första meningen: Vi hörde egentligen aldrig hemma i Spanska huset. 
Antal sidor: 412
Förlag: Printz publishing, pocket 2017
Originaltitel: Night Music, 2008
Översättare: Helen Ljungmark