Eusebio kan inte sova. Det verkar som att det finns en massa otäcka i mörkret. Sådana med horn eller eld eller de som nästan är genomskinliga. Allt är så mörkt... Tur att Ananías finns i närheten.
När jag letade litteratur från Sydamerika hittade jag Stackars monster från Colombia. Tecknarstilen påminner mig om den uppskattade Till Vildingarnas land, men med en modernare touch. Uppslagen ser olika ut med små, stora och heltäckande bilder. Karaktärerna är djur, men jag tror boken vill ge läsaren en chans att applicera storyn på de hemskare delarna av verkligheten. Det finns bilder med eld som förstör, människor som tvingas fly och någon slags maktperson som roffar åt sig. Även Ananías förklaring till alla monster går i det här spåret: längtan efter mer, vara bäst och att känna att en måste bevaka alla andra hela tiden för att inte missa något. Jag är dock osäker på om Ananías förklaring om monstren går hem hos barnen. Det känns som att förklaringen slutar lite mitt i och jag vet inte riktigt vilken väg det är tänkt att jag ska gå efter att ha läst ut boken.
Första meningen: Det är dags att sova...
Antal sidor: 45
Förlag: Förlaget Hjulet, 2016
Originaltitel: Tengo Miedo, 2012
Översättare: Ulla Forsén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar