Christina växte upp i en grotta utanför en stor stad i Brasilien. Därefter bodde hon med sin mamma på gatorna, för att sedan hamna på ett barnhem innan hon blev adopterad till en liten by i norra Sverige. Hennes första år kantades av kamp för överlevnad, våld, hunger och en otrolig kärlek från mamman. Sluta aldrig gå handlar om Christinas liv, om sökande, kulturkrockar och om att aldrig ge upp.
I vardagen kanske hon verkar vara en helt vanlig svenska, men historien berättar om en vardag få av hennes grannar ens kan tänka sig. Det jag tycker känns unikt med den här boken är att författaren vågar berätta om även "fula" saker hon gjort. Det känns inte tillrättalagt, utan ärligt och uppriktigt.
Boken blandar nutid och dåtid, vilket gör att spänningen hålls vid liv. Ibland hade jag lite svårt att behålla fokus, kanske beroende på en del upprepningar. Jag fastnade aldrig riktigt för boken, men det är intressant att läsa Christinas berättelse och få ta del av en värld så främmande mot den jag vuxit upp i.
Första meningen: Det här är historien om min tid i Brasilien, om kulturkrockarna jag upplevde när jag landade i de norrländska skogarna och om förlusten av de människor jag älskade mest.
Antal sidor: 239
Förlag: Forum, 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar