text: Torsten Larsson, illustrationer: Johanna Sandberg
När bomberna och kriget kommer allt närmre säger pappa att det inte går längre. De måste fly. Familjen hinner inte packa, de måste lämna allt så fort de kan.
Ett barn som tvingas fly tillsammans med sina föräldrar. Som titeln avslöjar ligger fokus på flykten, och det tycker jag är intressant. Det handlar om båtfärder, att hamna på en strand och inte veta vad en befinner sig, om vandring och tältläger. Samtidigt finns det en kär vän, en nalle vid namn Habibi, som jag tror många barn kan knyta an till. Det här skulle kunna handla om mig.
Boken vill upplysa om hemska fakta som lika gärna hade kunnat hända min eller din familj. Samtidigt vill den skapa förståelse för de som möter människor som varit på flykt. Detta gör boken utan att vara undervisande eller skriva på näsan.
Berättelsen griper tag i mig. Även om den är ganska snabb, fick jag en klump i magen av bilderna, texterna och allt däremellan. Det här är på riktigt. Jag hade gärna läst mer, utförligare, och fått svar på frågor om vad som hände sedan? Men där lämnar författaren läsaren och öppnar upp för diskussion läsare emellan. Det kan väckas många frågor om krig, flykt, utsatthet, den kan ge perspektiv och förståelse för hur bra vi har det i Sverige. En mycket bra bok för den som vill tala om flyktingkrisen med barn. Och det hoppas jag att många vill.
Första meningen: Det borde finnas en trygg plats för alla.
Antal sidor: 32
Förlag: Whip media
Utgivningsår: 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar