Om du vill ja oxå

av Maj Lundgren

En kväll är Caroline ensam kvar på bussen när ett gäng killar kliver på. En av dem sätter sig bredvid henne, kallar henne sötnos och tar på hennes lår. Trots att de aldrig träffats innan. Bara en av killens vänner låter bli att heja på honom, men han gör inget för att stoppa trakasserierna. Några dagar senare träffar Caroline killen som inte gjorde något. Det jobbiga är att han är snygg och har något lockande över sig.

Författaren har sagt följande om boken:

- Jag ville skriva om det här på grund av flera små saker jag själv upplevt. Som att känna sig otrygg på vägen hem, att någon man inte vill ska röra en kommer för nära eller att se någon annan bli utsatt för trakasserier bland vänner och inte kunna göra något åt saken. För att förklara hur det känns byggde jag upp mitt eget scenario.

Det här är en väldigt viktig anledning till att skriva bok. Att förklara känslor är sällan lätt. Det bidrar istället till att det ofta är offren som känner skuld och skam, istället för förövarna.

"Du tänker inte börja gråta", säger jag rakt ut i luften. "Inget hände, du somnade på bussen. Du somnade och missade hållplatsen där du skulle av. Du var hos farmor, somnade på bussen, missade hållplatsen och fick gå en extra bit hem."
   Min röst är monoton, lugn.
   "Du tänkte inte på att sms:a mamma, gick bara hem. Inget konstigt hängde, du somnade bara på bussen."
   Sen brister jag ut i gråt.
   "Du somnade bara på bussen", upprepar jag för mig själv, om och om igen tills jag nästan tror att det är sant.                             s 49-50

Att läsa om Carolines tro att trakasserierna är hennes fel, är tungt. Det är även tungt att läsa om hierarkin bland tjejerna i klassen, om längtan efter kärlek och att vara snygg, smal och "rätt", och att den där strävan aldrig verkar ta slut. Tungt, men viktigt. Samtidigt finns fin vänskap i vännen Alice, och utan en sådan vän skulle allt bli ännu tyngre. Jag tror Lundgren kan fånga många unga läsare med sina ord. Själv är hon ett år äldre än huvudpersonen, som snart slutar nian, och det bidrar till bokens träffsäkerhet. Jag kände mig å andra sidan lite för "vuxen" för boken. Jag störde mig på allt det där perfekthetssnacket, men jag är övertygad om att många kan känna igen sig i det.

En annan sak. Jag får utslag av den grammatiskt inkorrekta titeln. Den passar dessutom inte in på innehållet förrän de sista sidorna. Ännu en annan sak. Jag trivs inte med att ordet "lögn" återkommer så ofta. Det blir en grej i boken, ett tillfälle då Carolines fantasi skenar iväg till ett scenario hon hellre skulle vilja ha än det som faktiskt sker. Till exempel att hon vågar säga ifrån. Ibland är det svårt att förstå vad som händer i verkligheten, och vad som bara utspelar sig i Carolines huvud.

Men överlag. Jag tror det här kan bli en viktig bok för många unga tjejer i "dagens samhälle", där många män verkar tro att det är fritt fram att klämma och känna på tjejers kroppar.

Första meningen: En vattendroppe träffar mig precis i ögonvrån, det känns som tårar men det är inte sorg.
Antal sidor: 230
Förlag: Bokförlaget Langenskiöld, tack för recex!
Utgivningsår: 2016