Detta är första inlägget i en bloggstafett. Hela startfältet hittar du här.
Tyskland i januari 1945. Vi möter fyra ungdomar från fyra olika länder som alla på något sätt drabbas av det pågående världskriget. De bär alla på hemligheter som gör den redan jobbiga vandringen tyngre. Deras vägar korsas när de försöker få plats på fartyget Wilhelm Gustloff, precis som hundratusentals andra människor. Räddningen finns kanske i nästa hamn, men havet har också saker att dölja.
Jag läste de 420 sidorna under en dag. Visserligen var jag förkyld och orkade inte lämna soffan, men jag hade inte läst så många sidor om boken inte varit bra. Den här boken är riktigt bra!
I början tyckte jag det var lite rörigt. Berättarperspektivet växlar mellan de fyra ungdomarna som från början kommer från olika håll. De har alla hemligheter och jag hade svårt att hålla isär allt. När tre av dem sedan möts blir det enklare, och jag lärde känna fyra intressanta och ganska olika karaktärer, och några bikaraktärer som fyller på ett bra persongalleri. Skopoeten, den bortkomne pojken och Ursäkta Eva för alla något roligt/sorgligt/fundersamt till berättelsen.
Karaktärerna är nog den största anledningen till att jag gillar boken så mycket. Jag hinner lära känna dem rätt bra, men hade gärna läst mer om deras hemligheter. Storyn ger mig ändå en rätt bra bild av dem och jag ser hur de utvecklas eller står still i sina tankar. Framför allt ser jag hur ett krig, skuld, skam, hopp och beslutsamhet kan påverka människor.
En annan anledning till att jag gillar boken är det historiska
perspektivet, och att jag får lära mig mer om andra världskriget. Historiens största fartygskatastrof skedde bara 15 mil från den
svenska kusten, men har du hört talas om Wilhlem Gustloff? Jag hade ingen aning. Jag
uppskattar att Ruta Sepetys gräver fram dold dokument för att belysa
ännu en del av den dolda världshistorien. Precis som hon gjorde i Strimmor av hopp.
Det finns ett lätt driv i boken. Kapitlen är korta. Det kan leda till osammanhängande berättelser, men också att en, som jag, bara vill läsa ett kapitel till, och ett till och... Ja, ni känner säkert igen det där. Sådant gillar jag!
Det finns mer jag skulle kunna skriva om denna hemska, hoppfulla, tankfulla, fina bok. Men ni får läsa vidare i bloggstafetten hos Just här just nu i morgon. Men glöm inte detta: jag rekommenderar verkligen Tårar i havet!
Första meningen: Skulden är en jägare.
Antal sidor: 420
Förlag: B Wahlströms, tack för recex!
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Salt to the Sea
Översättare: Lina Erkelius
Jag visste inte heller något om den här katastrofen. Bitvis var det fruktansvärd läsning!
SvaraRaderaMen precis som du gillade jag karaktärerna och drivet i berättelsen.
Visst var det en fantastisk bok! Det är nyttigt att läsa sådana här böcker ibland, och bli påmind om hur bra och tryggt vi har det.
SvaraRaderaVilket bra inlägg som kickade igång stafetten! och vi tycker lika du och jag, som vanligt :-D
SvaraRaderaTack! Haha, ja, det är kul att ha "mött" en okänd människa med väldigt lika boksmak! :)
RaderaHåller med om att både huvudkaraktärerna var bra men också bikaraktärerna! :)
SvaraRaderaTack för bra recension och lockande till att läsa den!
SvaraRaderaCarol
Hoppas du gillar den! :)
Radera