Jag trodde detta skulle vara en typisk kärleksroman för unga. Söt tjej får snygg kille, kanske lite komplikationer, men i övrigt är det mesta rosa, fluffiga moln. Men. Så är det inte. Visst är det en kärleksroman för unga. Däremot beskrivs Eleanor inte som någon skönhet att beskåda. Hon är stor (inte så liten som på bilden) och har inte utseendet med sig. Dessutom har hon det väldigt trassligt hemma med mamma, fyra syskon och styvfar på allt för få kvadratmeter. Park har det lättare hemma, men måste kämpa ganska mycket för att våga stå upp för sin kärlek till Eleanor samtidigt som han försöker riva lite av hennes murar och dåliga självbild.
De har mycket som vill gå emot dem och att de ska få vara tillsammans, men när de väl får tid med varandra kan de skymta de rosa, fluffiga molnen. Jag gillar konsekvenserna det får att boken utspelar sig för nästan 30 år sedan. Jag gillar att den inte är perfekt någonstans, att författaren vågar ta in det fula, det obekväma, det som är svårt att skriva om, och nästintill olidligt att uthärda, och det samhället dömer ut. Jag är dock besviken på omslaget. Varför ser personerna där så bra ut?
Detta är ingen klassisk feel good-roman, däremot är den väldigt viktig mot världens strävan efter perfektion. Där för gillar jag den så mycket. Jag vet inte om jag lyckats förmedla det jag vill i denna roman, så du får ta och läsa den, så kanske du förstår vad jag menar.
Första meningen: Han hade slutat försöka få fram henne igen.
Antal sidor: 329
Förlag: Berghs
Utgivningsår: 2014
Originaltitel: Eleanor & Park, 2013. Översatt av Carla Wiberg
Beställde hem den här för några dagar sedan, så ska se till att läsa den snart ^^
SvaraRaderaEleanor & Park var årets läsupplevelse för mig! Jag gillade den skarpt. Jag gillar också det lite fula och svåra. Däremot håller jag inte alls med dig om att bilden på framsidan skulle få karaktärerna att se "snygga ut", för mig är omslaget stilrent och samtidigt retro coolt som om någon bara klottrat ner en bild på ett papper.
SvaraRadera