Tänk dig att du flyttar 60 mil hemifrån för att plugga manusskrivning på universitetet. Tänk dig att du möter en fantastisk person och blir så förälskad att du knappt kan tänka på något annat. Tänk dig att en kyss kan vända upp och ner på allt, och tänk dig att en annan händelse kan vända allt åt ett helt annat håll.
Det är något speciellt med böcker där huvudpersonen är någonstans mellan tonåring och vuxen. Dels för att sådana böcker är ovanliga, dels för att den där tonårsosäkerheten förväntas försvinna natten till 20-årsdagen när en klassas som vuxen. Men, jag är 24 och känner mig fortfarande inte helt vuxen. När gymnasiet är slut ställs en ju inför nya frågor: vad gör jag nu? Var ska jag göra det? Dessutom hänger många frågor om kärlek, vänner och identitet med från tonåren.
Den namnlösa huvudpersonen gör något många andra i hennes ålder gör: flyttar (långt) hemifrån för att börja på nytt. Det är läskigt, det väcks nya frågor, men samtidigt är det tillfredsställande att kunna klara sig själv. Dessutom blir hon kär. Otroligt och oåterkalleligt kär i Dena. Så kär att hela boken är skriven i du-form, som om allt är skrivet till Dena. Trots att jag hakade upp mig på formuleringarna flera gånger och egentligen inte gillar det, finns det något väldigt nära och intimt med formen. Läsaren kommer nära huvudpersonens tankar, känslor och funderingar när det gäller Dena, och det är lätt att bli påverkad av huvudpersonens sinnesstämning.
Däri ligger även problemet: det mesta handlar om Dena. Jag hade gärna lärt känna huvudpersonen bättre, alltså vem hon är. För inte är hon ju bara "en som är kär i Dena". Detta, tillsammans med den välkända dramaturgin, gjorde att boken tyvärr inte riktigt tog tag i mig.
Ändå finns det något särskilt med Walldéns svallande kärlekshistoria. Det är svårt att sätta fingret på, men handlar förmodligen om kön. Samtidigt som jag följde berättelsen arbetade min samhällspåverkade hjärna för att identifiera kön på karaktärerna. Eftersom hjärnan inte hittade precis det den ville, började jag så småningom inse att det inte spelar så stor roll. Intressant och viktigt.
Boken är snabbläst tack vare korta kapitel och lättillgängligt, men genomarbetat, språk. Den passar bra för äldre tonåringar eller de som nyligen nått vuxen ålder.
Första meningen: Klockan är exakt tjugotvå minuter över elva första gången du kysser mig.
Antal sidor: 214
Förlag: Vox by Opal, 2017, tack för recex!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar