Saker ingen ser

av Anna Ahlund

Tredje terminen på Sibylla allmänestetiska läroverk. Sebastians nyårslöfte är att kyssa någon ny varje månad, Fride ägnar sig nästan bara åt Miriam. Yodit försöker hitta sin plats i gänget medan Johannes tänker på livet och Karin Boye. Aron försöker lyckas med något medan tvillingsystern Linn lyckas med allt.

Detta är en av årets mest hajpade ungdomsböcker. Inte så konstigt, med tanke på hur mycket debuten Du, bara fortfarande hyllas. Tvåor brukar vara svåra för författare att ge ut: ska de leva upp till första boken? Anna Ahlund visar dock på ett skickligt författarskap med kärlek till det skrivna ordet, sina karaktärer och berättelsernas kraft. Hon förtjänar sina översvallande kritikerbetyg.

Liksom i debuten utspelar sig Saker ingen ser i ett samhälle där heteronormen inte finns. Ingen ifrågasätter när en kille kysser en kille eller varför Fride kallas hen. Genom detta ligger Ahlund före sin tid, både i samhället och andra böcker (där de flesta fortfarande är kvar på stadiet "komma ut", vilket ju också behöver finnas). "Genom att skriva fram den här världen hoppas jag att läsare börjar fundera på varför vår värld inte ser ut så här - och vad vi kan göra åt saken", säger Ahlund i ett pressmeddelande.

Saker ingen ser presenterar ett gäng karaktärer vi kommer ganska nära. Det ger ett brett galleri av personligheter och motsatser, vilket gör att det är lätt att hitta delar att känna igen sig i. Det kryssas snyggt mellan de olika personernas tankar och känslor, vilket håller spänningen och bladvändningen vid liv.

Boken utspelar sig under ett år, vilket är tydligt, och därför hinner det hända en hel del. Jag funderade dock på hur det hade blivit om den tajtats ihop, vad gäller tiden. Har längden bara med Sebastians nyårslöfte att göra? Jag känner mig osäker där.

Min första känsla efter att ha läst boken är att de mest har sex. Det finns många genomarbetade sexscener (ovanligt för ungdomsböcker) (de flesta karaktärer verkar dessutom vara "experter", trots att de är så unga). Men det känns som att de som har sex inte pratar så mycket med varandra. Typ lär känna, delar tankar och vardagsberättelser, vilket ställer till problem. Kanske läste jag boken för snabbt och missade bra snack (jo, jag läste flera av dem), men jag tycker det är viktigt att verkligen känna den en ska ha sex med. Jag tror det blir mycket bättre då. Det är ju den mest intima handling en kan vara med om. Inte vill en väl blotta hela sin kropp för vem som helst? Det där gjorde mig tveksam och fundersam.

Annars vill jag säga att jag i princip sträckläste boken. Med korta och välarbetade stycken blir det lätt så. De 200 första sidorna på en dag, sedan gick det lite segare, men de sista 150 sidorna bara rann förbi. Jag sögs in i berättelsen, var bland karaktärerna (men blev dissad en del när det hoppade flera dagar (ibland veckor) framåt) och tyckte om den kärleksfulla stämningen. Jag gillar även att det smygs in boktips. Och då är det inte bara dammiga gamla klassiker, utan nyare jag kan relatera till, till exempel Jag ger dig solen och Harry Potter. Roligt!

Jag gillar även de feministiska inslagen. Till exempel att sexscenerna inte handlar enbart om att killen ska ha det skönt. Som tidig tonåring läste jag några ungdomsböcker som gav mig intrycket att det inte var särskilt skönt med sex för tjejer (väldigt konstigt minne! Minns inte riktigt vad jag läste, men det var den tidens utgivning). I Saker ingen ser tar tjejerna för sig, liksom killarna. Stereotyperna är svaga, ibland inte ens befintliga, vilket känns fräscht och målinriktat.

Ahlund har en tydlig längtan och framåtanda. Det märks att hon älskar det hon gör, och blir en inspirationskälla för många. Personligen gillar jag Du, bara, bättre, men tror att även Saker ingen ser blir topplisteplacerad. Och det förtjänar Ahlund.

Första meningen: Kyrkklockorna dundrar genom natten, himlavalvet är högt, och Sebastian ska just få årets första kyss.
Antal sidor: 413 
Förlag: rabén & sjögren, 2017, tack för recex