I Indien bor Smita med sin man och deras dotter. Smita drömmer om att komma bort från det förutbestämda kastsystemet och idén med ärvda yrken. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan. I Italien måste Giulia plötsligt ta över familjens ateljé efter att hennes pappa hastigt blivit sjuk. Hon inser snabbt att det finns hemligheter som kan få hemska konsekvenser för företaget. I Kanada arbetar den ensamstående trebarnsmamman Sarah nästan dygnet runt och är på väg ännu högre upp i företagets hierarki. När hon drabbas av cancer blir förhållandena plötsligt helt annorlunda.
Tanken med tre kvinnors olika perspektiv från tre olika kontinent är lockande. Berättelsen har en hel del intressant, så som kastsystem, gamla familjeföretag och kampen för karriär och familjeliv. Det där får vi dock bara små delar av, för de tre kvinnorna tar alla snabba, förutsägbara beslut och boken tar slut mycket snabbt och efterlämnar sig ett "jaha" hos mig. Kvinnorna är intressanta, det är spännande att jämföra deras vardag, hur tron spelar roll eller inte, vad de upplever, hur de blir behandlade och hanterar dagliga händelser. Det skulle kunna bli riktigt bra men boken är alldeles för kort och förutsägbar. Det finns inte så mycket plats för funderingar eller de dilemman som dyker upp. Saker bara händer. Jag tror att Flätan hade kunnat bli mycket mer. Om du vill ha en snabb berättelse med lite djup men med ett snabbt uppgörande kan jag ändå rekommendera boken.
Första meningen: Det här är början på en berättelse.
Antal sidor: 224
Förlag: Sekwa, 2017
Originaltitel: La tresse, 2017
Översättare: Lotta Riad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar