text av Oskar Kroon och illustrationer av Josefin Sundqvist
Stjärnorna blinkar i taket medan mamma skriver på sin AVHANDLING så att hon han bli rymddoktor. Pappa är den som tvättar badrumsspegeln och tittar på stjärnorna i taket fastän han inte gillar rymden. Han vill bli äventyrare på jorden istället. Allt var bra i den lilla familjen, sedan blev det helt annorlunda.
Mitt fönster mot rymden är en sällsam historia som skiljer sig från mängden. Den tar sig långsamt fram och jag har svårt att peka ut vilken åldersgrupp den vill vända sig till. Det står 6-9 år, men i så fall får det bli som högläsningsbok. Språket är ibland lite svårt och därmed passar den även för vuxna. Huvudpersonen (som aldrig könas) verkar ta ett stort ansvar i familjen, som en lillgammal person som på något sätt har sin plats bland de vuxna. Hen är ett fundersamt barn vilket särskilt märks när allt blir annorlunda.
Med några enkla blyertsteckningar får vi en inblick i några av berättelsens scener. En bok om sorg och saknad inför något som kanske kommer hända, en tankeväckande bok med kärlek till familjen och svårigheter att hålla ihop den när allt hotar att spricka.
Första meningen: Först var allt så bra, men det fattade man ju inte då.
Antal sidor:
136
Förlag: Brombergs, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar