Lund, 1126. Vides pappa är stenhuggare och hjälper till med arbetet att bygga den stora domkyrkan i Lund. Vide drömmer om att få bli stenhuggare han också. En dag träffar han Ylva som inte har någonstans att bo. Vide vill hjälpa henne men det blir svårt när inga vuxna får veta. Kanske kan de söka skydd i domkyrkans krypta?
För ett tag sedan hörde jag författaren Åsa Storck berätta om sitt författarskap och om trenderna med historiska böcker. Hon skrev några sådana på mitten av 1990-talet men sedan ansågs det omodernt. Nu är trenden tillbaka och Storck återupptar sitt intresse för historiska berättelser.
Historian och nutiden knyts samman på ett snyggt sätt när Storck skriver om en nästan 900 år gammal byggnad som står kvar än idag. Visst är yrkena, miljön och levnadsstandarden annorlunda idag, men när det gäller människor och relationer kan vi känna igen oss. Här finns barns hemligheter för vuxna och vuxnas auktoritet, här möts ny vänskap med tvivel om tillit och kampen för det en anser gott. Berättelsen är spännande och tät av cliffhangers i och med de korta kapitlen. Tillsammans med den stora texten gör det boken ganska lättläst. Det finns en del svartvita illustrationer och boken avslutas med korta fakta för de som är mer nyfikna. Dessutom finns i nuläget två fristående uppföljare från andra tider och med andra barn. En fjärde bok är på gång. Min 10-åriga kusin och hans mamma rekommenderade boken åt mig och jag rekommenderar den gärna vidare. Historian har intressanta saker att lära oss och det är skönt att kopplas bort från vardagens teknik ibland.
Första meningen: Det är år 1126 efter Kristus.
Antal sidor: 75
Förlag: Hegas, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar