Göm alla böcker om psykisk ohälsa!

För några veckor sedan såg jag en kommentar där en person tyckte alla bibliotek, särskilt skolbibliotek, ska gömma undan de böcker som handlar om självmord och psykisk ohälsa. Anledningen var att barn och unga som inte mår dåligt inte ska behöva introduceras i ämnet självmord. De som mår dåligt ska istället fråga efter böcker de kan känna igen sig i, menar personen.

Ni som läst den här bloggen förstår nog att jag reagerade. Jag förstod inte vad hen menade. Om vi ska gömma böcker om psykisk ohälsa, för att det inte är bra för ungdomar, borde vi väl gömma böcker med alkohol, droger och våld också, för det är ju inte heller bra att introducera ungdomar i? Jag tycker absolut inte vi ska uppmana barn och unga att må dåligt. Men det är inte de här böckernas syfte, de vill skapa igenkänning, förståelse och gemenskap. Många tror att sådana här böcker kan "väcka den björn som sover", att fler får självmordstankar, men det är en myt.

Men varför är det så viktigt med igenkänning och förståelse? Det finns förstås många svar, men jag vill berätta om en vän till mig.

Första gången hon hade självmordstankar var hon 10 år och förstod inte vad hon gick igenom. Hon hade inga referensramar och trodde inte någon annan kunde tänka så fula tankar som hon gjorde. Om hon i detta läge läst en bok om någon annan i hennes ålder med liknande tankar, kanske hon vågat berätta för en lärare eller någon annan. Då hade hon kunnat få hjälp som 10-åring, och sluppit att med stor skam kämpa själv i 15 år. Hade hon fått hjälp som 10-åring hade det kanske inte behövt bli några självmordsförsök.

Därför är det viktigt med barn- och ungdomsböcker med olika typer av psykisk ohälsa. Och att de står framme. (Hur många ((unga som mår dåligt)) vågar gå fram till en bibliotekarie och frågar om gömda böcker?) Det är viktigt för oss som kämpar med jobbiga tankar och handlingar som kan betraktas som eller i närheten av psykisk ohälsa. Det är för oss som tror att vi är helt ensamma om att må dåligt. Det är för oss som inte har någon att prata med eller som inte vågar prata med någon. Det är för oss som känner att "min kompis/granne/mitt barn/hen som går på samma fritidsaktivitet som jag mår nog inte så bra". Det är för oss som gjort alla typer av psykisk ohälsa till tabubelagda ämnen, sådant en inte pratar om, och för alla som får lida för det.

Om vi gömmer alla böcker om psykisk ohälsa, gömmer vi även alla de som inte mår bra. Vi visar att mörka tankar och känslor inte är något vi ska prata om, utan något människor ska bära på i tysthet. Om vi gömmer alla böcker om psykisk ohälsa tror jag fler kommer drabbas av det, vilket kommer bidra till att hela samhället mår sämre. Vi behöver ungdomar som vågar berätta om det som känns jobbigt, ett öppet klimat, en ökad kunskap och förståelse om förkylda själar. Vi behöver vuxna som står beredda att möta ungdomarna när de inte känner sig starka, när allt verkar falla. Och faller, det kan en göra ofta, även om det inte handlar om psykisk ohälsa.

Så, snälla bibliotekarie, göm inte undan böcker som psykisk ohälsa! Lyft fram dem!




Vill du veta mer? Behöver du hjälp? Vänd dig exempelvis till Suicide Zero. 
Här kan du läsa mer om psykisk ohälsa bland unga, samt skriva på för bättre vård när det gäller detta.