Tom

av André Neves

Tom pratar inte. Han berättar inte vad han tänker, hans blick verkar ha fastnat någon annanstans. Alla försöker förstå honom på olika sätt, men ingen lyckas.

Det här är en ganska vemodig bok som jag tror många föräldrar till barn med autism kan känna igen sig i. Författaren menar att tolkningarna är fria, men de autistiska dragen hos Tom är ganska tydliga. Boken visar på de svåra sidorna med detta, att det kan vara svårt att få kontakt och respons från någon med autism, men även på det fina, vackra.

Boken rymmer även frustration: "Alla försöker förstå Tom" står det med stora bokstäver på en sida. Människorna runtomkring testar olika grepp för att försöka nå fram, men det är svårt. Det är bara när Tom själv vill som magi kan uppstå.

Illustrationerna är poetiska, fantasifulla och drömska. De utvidgar texten och trots att de inte fyller hela uppslagen, gör de ändå något med tomrummen. Första gången jag läste boken hade jag lite svårt att förstå den. Det berodde förmodligen på mitt tråkiga vuxensätt att läsa boken: jag måste förstå allt, få ut något av det, vara säker på att den tänkta målgruppen förstår. Men troligtvis är det så att målgruppen (barnen) "förstår" den här boken bättre än mig. De har så mycket bättre fantasi och färre begränsningar. Tyvärr nådde inte boken ända fram till mig.

Första meningen: Toms blick har fastnat i tiden.
Antal sidor: 38
Förlag: Hjulet, 2016
Originaltitel: Tom, 2012
Översättare: Helena Vermcrantz