Pudlar och pommes

av Pija Lindenbaum

Ullis, Ludde och Katta bor på en härlig ö med allt de kan önska sig: pool, vovve och potatis! En dag inser de att poolen torkar ut, potatisen slutar växa och huset de bor i förfaller. Det kommer inget regn. De måste ge sig av. Efter en lång resa hamnar de på en plats där det bor tre pudlar. Kanske kan detta bli deras nya hem.

Från att ha levt ett fint liv blir de tre hundarna klimatflyktingar. Efter en lång båtfärd hittar de ön med pudlarna, som har delade tankar om de nya djuren. Varför ska de där hundarna komma hit och ta vår mat? De kan väl sköta sig själva? Eller är det klart att de ska hjälpa dem? Åsikterna är delade, men jag tror alla barn hade gjort precis som de snälla pudlarna. Det värmer mitt hjärta, för många människor i Sverige reagerar precis som en dumma pudeln när nya människor söker tröst och skydd i Sverige.

Bild ur boken.

På ett enkelt men självklart sätt berättar Lindenbaum en viktig historia som kan hjälpa till att sprida värme och medmänsklighet inför mötet med människor från andra länder. Superviktigt! Berättelsen går att överföra i princip direkt till människor, och det gör det ännu bättre. Om det känns självklart att ta hand om de stackars flyende hundarna, hoppas jag det kan kännas självklart att ta hand om flyende människor.

Illustrationerna är roliga och fyndiga, liksom texten. De kompletterar varandra bra, men berättar även en del eget. Jag uppskattar boken och rekommenderar den till de som vill läsa om flykt och medmänsklighet. Eller meddjuriskhet, kanske.


Första meningen: Det här är landet där dom bor.
Antal sidor: 34
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2016